För det första har hela veckan varit enormt givande. Ingenting har känts så motvilligt till slut. Alltför stora evenemang, sådana som kräver prestation och nervositet känns ofta jobbiga på förhand.
För det andra har jag blivit allt säkrare med mig själv med tiden. Glömt bort onödigt tvekande och vågat ta situationer i egna händer.
För det tredje har jag haft tentaklerna ute så det ryker om det! Men gud vad skönt att bara gå omkring och prata med olika människor såsom Kaj Korkea-aho och dylika. Har upplevt fina kulturmöten på bokmässan i Helsingfors!
Det var ju inte heller fel att uppträda där och därmed se hela mässan ur en lite vip-aktig synvinkel.
Massor med från tidigare bekanta och nu efter denna dag bekanta ansikten. Avslappnade sociala möten, och uppträdandet kändes inte heller alls nervöst. Vad man kunde göra sånhänt oftare!
Men ett som är säkert är ju att man måste höra till kretsar för att skapa kontakter. Det är ju lite vad hela finlandssvenskheten går ut på. Alla känner alla, på något sätt.
Där kom jag och tänka på Tomas Sjödin, som sa; "Det viktigaste man kan ge sina vänner är sina vänner".
Nya kontakter ger så mycket hopp om att komma vidare med det man gör, bli sedd med rätta ögon, få en trygg gemenskap kring sig och framförallt själv se så mycket mer.
Jag är tacksam över att ha vänner, med så många fina vänner. För det är sådanahär möten som jag tycker att livet handlar om som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar