Är riktigt virrig. Något saknas. Är det de uteblivna nio lektionerna i veckan med en viss lärare? Eller förstaårsstuderarnas iver?
Jag vet inte vad jag ska satsa min energi på nu när inga prov finns att läsa till. Energin flöder inte över, absolut inte. Men det känns somom man inte behöver anstränga sig för överlevnad mera. Tröttheten tar över. Är tröttheten självaste lugnet efter stormen kanske?
Jag saknar sommaren och stugan, igen. Sommarmusiken känns inte mera samma, den letar lika mycke som jag efter något att ty sig till. En känsla eller många människor. Sommaren.
Nu när provveckan är över är jag lite vilsen. Jag får inte mera fokusera på mig själv, eller göra arbete självständigt. Nu lyder jag under läroplanens regim, och då är jag lite vilsen.
Modersmålsläraren, som inte är den samma vanliga, har en bekant bror. Vi kom direkt bra överens, somom vi hade träffats förut. Gillar lärare närmare vår egen ålder.
Allmänt taget känns det rättså tomt. Konditionssalen är ett trevligt moment, och att fokusera på sig själv tillräckligt gör susen. Annars tror jag att det kommer bli ett väldigt tomt veckoslut, som förut. Stormen är över och endast det osäkra och ångestfyllda lugnet finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar