Stugan.
Detdär ordet kunde förklara allt. Detta ord är lösningen på alla mina problem. Jag säger det igen, stugan.
Krydda till dagen med en kort, eller kanske mer fördjupad text om t.ex. ekologik, samhälle, trädgård, myspys, pyssel och en lycklig vardag!
Stugan.
Detdär ordet kunde förklara allt. Detta ord är lösningen på alla mina problem. Jag säger det igen, stugan.
Man behöver sannerligen få uttrycka sig. Varför vet jag inte, men rastlösheten inom en person som inte vågat eller fått uttrycka sig själv, känner jag.
Vare sen det var sorg, ilska, vemod eller något ännu gladare än gladhet- bör allting få komma ut på bästa möjliga sätt.
Varför finns det diskussioner och debatter om inte för att uttrycka sin åsikt.
Varför talar vi överhuvudtaget med varandra om vi inte vill veta vad den andra känner.
Veta och utveckla. Gå in på djupet, fastän det vore bara för skojs skull.
Vi måste få uttrycka våra känslor för att ta imot några fler känsloladdningar. Vi måste få vippa av en del känslor över kanten för att istället låta andra käslor rymmas med.
Men vilka känslor du vippar av eller välkomnar in är däremot upp till dig, och endast dig själv...
Ligger i sängen min för kanske tredje gången inom lika många timmar. Bara för att huvudet signalerar yrsel och fötterna känns ostabila.
Ligger här för tredje gången och funderar på mitt liv.
Varför orkar jag inte stå upprät, spela gitarr eller läsa läxor?
För att jag är trött.
Va? Trötthet vad är det för något?
Aldrig insett vad det är. Ändå hör jag många-inkluderat mig själv- dagligen beklaga över sin eviga trötthet.
Klaga inte, inse, acceptera, gör något åt saken.
Dagens visdom, allra mest inriktad mot det som kallas jag själv.
Nåväl har jag kommit såpas långt i min process "lär dig vila", att jag kan ligga och dagdrömma, halvslumra eller telefjongnörda på sängen i halvtimmar. Ett steg.
Men när man väl tagit lagom många steg märker man att hela dagen gått till att "vila". Dvs aldrig koppla av fullständigt, utan bara varva ner från 175,3 % till ungefär 60 %.
Aldrig detdär idealiska och gynsamma 100-0%.
I väntan på den dagen kan jag väl fortsätta dagdrömma och bygga på visionen om att någongång kunna planera min tid och energi rätt, eller helt enkelt utöva semester.
..Vänta är det onödigaste man kan göra.
(Allt baserar sig på attityden gentemot ämnet...., visst!)
Sitter på ateneums trappa i duggregnet och väntar på att bli avbruten i mitt skrivande. Det snöar, hmm.
Kom in till stan med tåget nyss, och pratade hela vägen med en flicka jag såg på stationen.
Vi började prata och tågresan gick mycket behändigare så; rekommenderar!
Nu ska jag ta en titt över samhället, så jag ska ha nåt att skriva om.
Hör indiskaktig gatumusik bland allt oljud.
Ha det bra!