Stressjukan gick förbi!
Spelningen präglades enligt vissa i publiken av "magisk stämning". Tack vare den väldans fina publiken har jag inget att motstrida med.
Överlags kändes det ganska fullständigt. Förutom att någon fattades. Mamma satt ensam vid sitt bord. Jag vet inte om jag kände pappa sitta med ryggen vänd mot mig. Men sitta där ändå.
Om han bara kunde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar