Mörkret faller över allt starkare och skymmer oss med sin skugga. Jag skulle inte vilja åka utomlands för att se solen, det vore att fly undan det eländiga.
Men vem vill inte fly ibland?
Jag är säkert inte den enda som befarar vinterns kyla, ensamhet och mörker. Det går bra om man försjunker sig i en bubbla. Men bubblor har jag fått nog av!
Dagarna är ändå trevliga. Jag har sällan numera stannat hemma bara för att vara. Det är värst om man bara är. Kanske höstmörkrets tillflykt hittar sig en trevlig plats för sin tillvaro någonstans. Gymmet ligger ju rejält under markytan, så det låter redan lovande!
Musiken är en annan tillflykt. En tillflykt jag tyr mig till alltför ofta. Ett sätt att gräva in sig i sig själv, fokusera på sitt jag och glömma omvärlden.
Men ska ens liv verkligen vara som i kriminalserier i mån om att ständigt hamna fly undan? Visst finns det otrevliga årstider och perioder, men varför inte vända om höstmörkret till något egendomligt?
Såsom mysiga stunder framför brasor, friska kvällspromenader utan utseendepress och långsamma väckningar med ett gott samvete om morgonen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar