Hur många gånger har du hört en person, som redan verkar ha allt (ett perfekt liv, något materiellt eller andligt som ni respekterar) klaga över sin tillvaro?
Nej, det behöver inte vara ett sätt att få uppmärksamhet med.
Ibland känner vi att våra liv är så mycket sämre än de är. Såsom när vi ser oss i spegeln, jag har iallafall inte träffat någon som genuint skulle vara fullständigt nöjd med sin spegelbild. Det finns alltid något att förbättra.
Det är i och för sig bra att ha någonting att sträva till eller förbättra på. Vare sig det var andlig tillväxt eller en gammal och ofixad segelbåt på bakgården.
Men många gånger kan också utsidan, fasaden, av människor vara grymt vilseledande. Ifall jag önskar mig någon egenskap från någon annan sorts person brukar mamma alltid påpeka att denna person i sitt innersta inte behöver må perfekt, trots denna egenskap.
Det finns också sådana fall där relativt anspråkslösa personer får någonting på en silverbricka med guldkanter. Kontinuerligt dessutom!
Då tycker jag inte att någon har anledning till att vara avundsjuk i onödan, kanske hen under all sin anspråkslöshet är värd detta. Vi vet ju inte allt om allas förflutna heller!
Kanske det, när allt kommer ikapp, är i de anspråkslösas jord som fröet börjar gro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar