Slöa Söndagar

Äntligen har jag tid för mig själv. Först går det fem år innan man överhuvudtaget förstår det. Sedan går det ännu några veckor innan man får prioriserat ens en enda egen dag i veckan för sig själv.
Och dessutom räknar jag mig inte till den högre klassen "tidsbristsartade människor", dom som man möjligtvis får se glimten av ibland pch för det hamnar man enligt alla oskrivna regler redan vara oerhörd tacksam. Det är inte sådan jag är. (Iallafall ännu, jag gillar ju att ändra mina värderingar i livet nu och då.)

Jag fick min nya dator igår. Jag blev förtjust! Inga föga poäng i förhör pga dålig dator mera.
Provläsning, snart ska jag  börja. Gymmet. Ute i friska luften. Datorn. Vilken passar inte in? Datorn, visst. Men det handlar om att anpassa sig, för att överleva. Biologi kurs 1.

Jag kom överfund om att man känner sig ensam när man inte är bland folk. Det tog sin lilla stund. Men den världen jag förr gömde mig för folk i är den jag befarar allra mest just nu. Nu när det blir kallt och mörkt. Det gäller att njuta av varje stund. Acceptera och komma över de värsta.

Det är alldeles sant. Höstmörkret. Hatar. Men nu är löven i träden ännu åtminstone, vilket förbättrar den svaga synen lite. Jag väntar så på att få åka in till stan med mamma och köpa en varm vinterrock till mig. Hösten blir otrevligare med en dålig ytterrock. Dessutom är det skönt att komma över en förhoppningsvis månadlång köprannsakan (angående kläder, kafeteriebesök och dylika "onödigheter").

Nu ska jag gå och läsa, verkligen. Och så vill jag städa, absolut! Jag vill få kål på denhär förjävliga lägenheten, för en gångs skull. Och mitt rum. Jag som brukar vara städig av mig. Måste ta och satsa på dendär lilla lyxen (som en elegant matta i vardagsrummet, eller en mönstrad och oäcklig disktrasa) och sedan minska på den allmänna skiten. Lycka till!

Ha det bra.