För första gången har jag hamnat anstränga mig. Både i skolan, med fysisk träning, musiken, klädseln, livsmottot och allmäna tillvaron.
Man sover bättre då.
För första gången är skolan påriktigt jobbig, men påriktigt givande. För första gången sjunger jag ut med all min kraft. Jag möter all den oro, ängslan och osäkerhet som finns inom mig. Jag medger osäkerheten, accepterar den, bemästrar den. Jag anstränger mig till detta, för att kunna bjuda på mera. För att kunna komma vidare.
I nedförsbackar rullar hjulen av sig självt, men i uppförsbackar får man jobba. Sen är det upp till en själv vilken dera man definierar lättast, nedför- eller uppförsbacken.
Jag för min del kör gärna med uppförsbacken, vare sig det kostade mig mera bränsle eller ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar