Kräftans skal

Det fanns en tid, igentligen hela mitt förflutna, då jag hadde en absolut bästa vän. Denna vän var kräftans skal.

Mitt horoskopmärke är kräfta, och kräftan har ett skal. Olyckligt nog har jag aldrig varit rädd för att utnyttja mitt skal. Alltid vid en krävande situation, igentligen i varje möjlig har jag vänt mit inåt och låtit bli att vidröra omvärlden. Det är alltid mysigt och enkelt att vara i en liten bubbla, men herrejösses i längden går det inte! Fast man nog så själv kan tro.

Igentligen har inte kräftan mycket mera än sitt skal, och det vill jag inte ty mig till mera. Så mycket som blir osett genom det.

Inte vet jag annars vad jag ska referera mig med. Om inte kräftans skal så kanske havet kräftan lever vid. Eller så kanske bara vara helt mig själv. Och låta andra minnas att ingen annan än jag själv vet eller kan bedöma vem hon påriktigt innerst inne är.