Sportlovsskriba

Så var femte skriftskolelägret avklarat, detta ena nästan bättre än mitt egna. Det kändes nästan som också våra hjälppisars egna läger.

Vi kom bra överens med konfirmanderna, och kunde knyta ihop det ovanligt lilla antalet konfirmander till en helhet.

Vissa gånger var det jobbigt, med tårar och skrik. Medan andra gånger bara var skratt. Vissa gånger var det misslyckanden och djupa konversationer. Medan andra gånger lyckades, och livet ble till en lek.

Framförallt fick jag förtroende till många "svåra fall" och jag lärde mig en hel massa själv också. Jag kunde bonda både på ytlig och på djup nivå (nööööjd). Och så fick vi hjälppisar en hel massa bekräftelse.

Ni kan inte ens inbilla er den lycka och upprymdhet jag kände då ett fullständigt förtroende hade skapats, då jag äntligen hade lyckats med mitt arbete.

Tack! ♥