Som jag kanske nämnt tidigare, har jag gjort min vardagliga tillvaro en aning mer krävande på sistone. Jag vet inte riktigt vad det är, vegetarismen, hårda träningen eller skolarbetet? Kanske en summa av alla dessa faktorer.
Därpå önskar man sig kunna lämna lite tid för andlig uppväxt och filosoferande. Lite tid för att internalisera skolarbetet och hålla motivationen.
Men att glömma nycklarna inne, somna ståendes på busshållplatsen så att bussen nästan hinner köra förbi, och en oändlig hunger kanske är tecken på att allt inte är riktigt okej.
Av denna fysiska utmattning har däremot mitt psyke mått prima. Jag har helt enkelt inte orkat tänka för mycket. Jag har tagit dagen som den kommer, fångat stunden. (Kom inte igår ännu ihåg att det är två dagar kvar till gammeldansen!) Varit impulsiv och tagit vara på de flesta stunder.
Denna sinnesstämning + fysisk balans + tid för filosoferande = nästa mål. Nu är det ändå min tur att vara svag för en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar