Framtidsdrömmar

Jag vill bli stor. 
Jag vill bo i en skandinavisk, vit och stor villa. 
Med havsstrand, fin båt och vacker trädgård.

Med många barn och en behändig karl.
Med en högutbildning, och ett välavlönat yrke.
Med en god stresshanteringsförmåga.

Dessa är mina drömmar. Jag vill få dessa drömmar samt musiken att gå ihop. Det kan bli svårt.
Jag vill överhuvudtaget leva ett lyckligt liv, vare sig jag uppfyller mina drömmar eller ej.

Det låter som att leka med isen, när jag målar upp drömmar. Vad som helst kan ju hända. Men utan drömmar händer antagligen ingenting. Det är inte heller så bra. 

Jag saknar redan dendär skandinaviska villan, när mamma och jag bråkar om inredningsmetoder.
Jag saknar redan dendär välavlönade och driftiga karlen, när jag funderar på min oduglighet.
Jag saknar alla mina framtida barn när jag saknar närhet.
Och framförallt saknar jag stresshanteringsförmågan, närmast hela tiden.

Hur kan jag då leva upp till mina drömmar? Speciellt då jag avslöjar dem till er, då blir ju pressen mångdubblad. 

Men allt startar väl någonstansifrån. 

x    Till exempel från att ta en dag ledigt (i dag), för att minska på stressen. Helt enkelt gå i egen takt    och lyssna på sin kropp. Utan en sund kropp kan inte heller stressen hanteras.

x  Till exempel från inredningen. Små finesser här och där. Sådana man vill värna om, och som ger guldkanter även på den allra skrotigaste inredningen. 

x Till exempel från små lässtunder, små kaffestunder, små stunder med vänner, små stunder i stan, små stunder ute i naturen... Ett lyckligt liv.

x Till exempel från att helt enkelt acceptera stunden som den är. Hur börjar man då annars förbättra den, om man inte kan acceptera?

Någon obekant