Jag kan inte minnas när det började, kanske någon gång före julen, då min vardag eller snarare hela mitt liv började bli lite vildare än annars. Jo, det var under senhösten då jag slutade ta kontroll och bestämde mig för att njuta av livets egna fart och gaspedal.
Det har sannerligen lyckats. Jag har säkert skämt ut mig så mycket frekventare än annars, och det var eftertanken. Att ta livet på fullaste allvar började framstå som snarare ett problem, en begränsning för mig.
Nu har det börjat lugna ner sig, men nej... det stegrar upp tillbaka, har jag kanske blivit beroende av det hektiska? Hektisk i form av fester, social kontakt utöver skoltiden, upplivad social hälsa i skolan osv.
Jag vill ha allt det fina runtomkring mig, men jag vet inte riktigt om jag hänger med i farten. Jag vill ta det lugnt, varva ned och SOVA. Inte vara uppkopplad hela tiden. Inte önska att någon trevlig ska ta kontakt till mig, inte hoppas på att någonting ska bli nånting med hjälp av sociala medier.
Man måste jobba, jobba hårt. För vad än. Men för att jobba måste man sova. Jag vill inte vara rädd för att falla ur kärran (hela den sociala härvan med hård fart på) bara för att jag vill sova.
Eller kanske man måste lära sig att sova i sällskap. Det passar nog, bara sällskapet finns på plats. Inte via en elektronisk manick som ger mig sömnsvårigheter pga sin antagligen farliga strålning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar