Två stycken hälar

Jag har det precis lika bra som alla andra, dom andra håller bara tyst om det. De medger inte alla tillkortakommanden, tvärtom från mig.

Jag megder alltför mycket. Så som nu. Nu sitter jag på en fin restaurang, i fina kläder och fin ny väska i min famn. Allt är bra.

Flera timmar senare fortsätter jag på mitt blogginlägg, i ljuset av ett L:A Brukets Cintrongräsljus, vad jag håller på att bli lyxsamlare.

Jag kommer att tänka på att vänner trots allt behövs, efter ett samtal där vi båda inser att vi inte har talat på länge. Att en djup kontakt till ens en vän, som kan tala om allt med en, behövs.

Ofta har dessa vänskapsband tett sig kvävande för mig, och jag har alltid föredragit massor av ytliga kontakter istället. Men när man en gång vet hur det känns att ha en riktig vän, och hur pinande det kan vara i slutet av ett vänskapsförhållande vill man gärna satsa på det.

Vet inte hur, vet inte när, vet inte var. Men inte tänker jag ännu heller lägga hela själen i det. Jag har för all del två stycken hälar, att lära mig igenom.