Alltid ibland har man som kvinna/ung dam mycket att stå på sig med. Många bördor att bära på axlarna, och känslor som ingen annan kan förstå.
Då kan det bli lite svårt då och då. Inte för mig, bara för dom andra. Och jag får mera bekymmer att stå på.
"Varför orkade jag inte mer, vad var det som jag inte klarade av?" Pressen den stora, eller att ge ett svar...
Ett svar som kunde vara gott nog, att min brinnande själ ge ro.
★★★★★★★★★★★★★★
Ibland blir man lite poetisk, och alldeles med orsak. När vardagens bördor trycker på, känslig som man är. Då är det väl bara rätt att vara bräcklig ibland. Men man får stå för vad man gör. Också då man ingenting annat än bräcklig kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar