Ett leende på läpparna

Efter att ha gymmat och pratat med ovanligt många "glömda vänner" man inte samtalat med, känner jag mig vara igång igen.

Dock inte tillräckligt för att läsa till ett religionsprov. Det berodde mera på egna attityden och intresset, objektivitet och religion passar inte bra ihop.

Jag har haft väldigt kraftfulla reaktioner på sistone, vilket har resulterat i en lista över ett och annat. Efter att ha lugnat ner mig ser listan bara ofantligt rolig och levande ut.

Efter att också ha funderat på mitt sociala läge lite har jag kommit fram till att läpparna i ett leende och inga större bekymmer hjälper i längden. Visst finns det undantagsfall då också jag vågar låta en utomstående person rubba min andliga kontroll över min tillvaro. Men ofta är det bara något jag ångrar. Också det med ett leende på läpparna.

Ett leende på läpparna och en god nattsömn kommer att föra långt!