Ibland kan världen vara så uppsprängd att den bara faller i kras i mitt huvud. Endast enastående överlevna glaskärvor finns kvar, och dem kan jag ty mig till.
Ty om inte dessa enastående glaskärvor fanns, fanns inte heller jag. Och om inte jag fanns, vet jag inte vad jag skulle göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar