Nästan hemma

Nu står jag igen på denhär eviga busshållplatsen, nästan hemma.

Toijala ligger långt bakom och efter en halvtimme tillbringad med en fantastisk flygel må man väl lida lite av detta besvärliga väder. Mörkt, regnigt och eländigt.

Då jag befinner mig på plats kan det verka somom jag inte njuter för fullt av livet, utan tyngs av ansvar och tillbakadragenhet.

Men bara jag kommer hem och får minnas hur mitt liv såg ut innan resan ser jag hur stor påverkan en sådan gemenskap av en så stor folksamling har, som på Höstdagarna!