Fjärde dagen hemma, oavsett gårdagens mentala crash som ledde till mänskligt bemötande i julfestanda. Det börjar ta i huvudet. Man vill inte ligga och göra ingenting mera helt enkelt.
Det är helt skönt i början, då man får varva ner vardagens prestationstress. Men nu orkar jag inte göra någonting alls mera, på grund av obotlighetens frustrerande makt.
Jag känner mig som en oduglig svikare. Jag sviker alla förväntningar som ständigt läggs på mina axlar (av andra och av mig), och jag känner mig oduglig i min egen kropp- för att inte ha möjlighet till att förändra den.
Kanske dendär fartfyllda vardagen (i hopp om en förbättring) bara är att blunda inför verkligheten. Men jag trivs inte alls i verkligheten, som så ofta kommer att påminna tråkig och tom, fylld av missnöjsamhet. Jag trivs mycket bättre i min fartfyllda vardag, fylld av drömmar vilka uppfylls redan till hälften tack vare den hårda takten och de stora ambitionerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar