Balans

Hela livet handlar väl om en balansgång. Om rätt, fel och det optimala. Den gyllene medelvägen.

Men hur ska man då kunna vara expert? Hur ska man då kunna vara enastående bra och begåvad? Ska man utveckla sin begåvning och riskera allt annat? Hur kan man veta att man inte kommer att behöva ex sociala kunskaper framom en välinpräntad talang, senare i livet. Är man senare lycklig över de val man gjort?

Hur öppen och nyfiken skall man vara för den utomstående världen, den utanför det bekväma? Hur mycket vågar man riskera att inte utöva sin talang...

Jag vet absolut inte, och det frustrerar mig.

Jag vet absolut inte hur mycket jag ska dra mig ur mitt eget skal och vara som offer för utomstående påverkan. Hur mycket jag ska påminna andra, utan att bli världslig, men inte heller ensam och allvarlig.
Var går min gräns, och var går gränsen för andras accepterande av gruppmedlemmar som mig- som varken kan säga ja eller nej.

Vart är jag påväg i denna värld, är jag påväg alls? Kompletterar balansfinnandet mig till sist som en tråkig individ, som är bra på allt men inte speciell på något mäktigt sätt, såsom förut.