Och så kan man ju ta och minnas, att ens problem blir bara bättre om man gör någonting åt dem.
Ens dåliga vanor ändras bara ifall man ändrar dem, och en dålig vana behöver inte bestämma över vem just DU är, och vill vara.
Det gäller att samla modet och ta risken att förlora. Det handlar om att gå en väg till jobbet som avviker från det normala. Det handlar om just ens EGNA små intressen och glädjeämnen.
Det kan konstateras att ingen vill ha en människa som ständigt ropar efter acceptans. Ingen vill ha en vän som kräver att någon annan ska leva hens liv. Ingen vill heller tappa bort sig själv i alla andras åsikter.
Men att ta sina egna val är svårt. Att ta den avvikande vägen till jobbet, att bränna en bro som höll på att falla ner när som helst, att göra initiativet till ett eget liv.
Där är väl nåt att tänka på.
Man blir alltid missnöjd om man bestämmer sig för att vara missnöjd, man blir alltid lycklig till slut, om man helt enkelt förstår att ta det valet.
Och jo, det är jobbigt och ingen kan veta hur jobbigt just DU har det. Ingen vill veta heller, då du inte själv verkar bry dig. Ta hand om dig själv och lev ditt eget liv. Amen.
(Note to self)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar