Som jag redan gissade och planerade före Första maj fick jag nu min chans att tänka efter och fundera över mitt liv, samtidigt som jag kan vara någorlunda aktiv under veckoslutet.
Jag har fått som dålig vana att bli för passiv. Jag går sällan ut utan orsak (både ut genom dörren och t.ex. till stan). Har mycket att stå i här hemma men är det sist och slutligen så konkret?
När man för det mesta vistas i samma område, ensam eller med samma (dessutom rättså få) medmänniskor blir man lätt passiv och får mycket att tänka på. Man får ångest över att man inte har en tillräckligt aktiv livsstil, man orkar till slut inte annat än tänka- knappt det. Man kommer liksom ingen vart.
Nu fick jag iallafall chansen att om inte något desto värre så iallafall göra något sådär bara. Något jag väntat på. Det behöver inte mera. Det är helt bra såhär också, man lär sig så himla mycket.
Av denhär personen har jag nu lärt mig att inte ta allt så seriöst, utan ta det som det kommer. Men framförallt utnyttja chanserna man egentligen har, chanserna man kanske bara inte har vågat öppna ögonen för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar