Det är inte bara nu som jag måste välja sida. Det är nu mitt krig börjar. Antingen emot mig själv, mot andra eller så båda två. Jag måste välja sida.
Allt det jag hållit inom mig har börjat sippra ut genom läckande hål från mitt svaga självförtroende. Utifrån lådan var det står "svag" läcker kanterna med ett gift kallat "stark". Giftet sipprar ut olagligt, och förintar snart sin omgivning.
Broarna som förr var påväg till det goda börjar spricka av giftet som sipprar ut, bron måste brännas innan hela bäcken, som bär på livets glädje och existens, förgiftas.
Prioriteringar måste ske. Var riskerar vi mest skada? Vilka broar hamnar vi bränna för att själviskt nog bevara vår livskraft, är frågan med begränsad svarstid.
Förhandlingar himmelen och helvetet emellan bör ske, för det är dessa två parter som inom mig förklarar krig. Krigsförklaringar från mindre partiklar av dessa två ovanstående samfund börjar onekligen strömma in genom bäcken, och innan bron helt faller i kras och livskraftens bäck förgiftas, bör något göras.
Och den som måste göra något är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar