En längre tid har jag redan unnat mig i mitt fall lyckan att få gå medströms. Att inte behöva bryta mot alla normer genom hela sin tillvaro, bara för att världen är en "hemsk plats".
Inte är den kanske sist och slutligen så hemsk. Man måste bara vara lite källkritisk och inte anamma allting.
Detdär med motströms the mainstream skulle ha blivit ett heltidsarbete, och sånt har inte iallafall jag tid med.
Man får väl lära sig att världen är lite rå, och att de gamla konservativa och hederliga spelreglerna har ändrats. Detdär med att ärlighet varar längst, det är förstås sant. Men inte om man vill bli något. Inte om man inte vill bli sist.
Men att följa med strömmen då? Ibland är det jobbigt. Då man inte vill hålla med om allt som den stora massan gör och tycker. Man har nämligen ganska många emot sig.
Ett gott exempel är t.ex. att sitta hemma och läsa till prov (pga att en musikspelning som antagligen kommer vara den största hittills inträffar snart- många glömmer kanske den delen av arbete som min energi också går till) medan de flesta är ute och festar, och säger att glöm skolböckerna nu!
Då är det helt enkelt skönast att avskärma sig fullständigt, och vara med än nöjd med sitt eget förfarande. Inte på länge har jag kännt att livet i så hög grad är mitt eget. Då jag läser i stora romaner och biografier klockan halv tolv på kvällen, och faktiskt känner mig medslukad i boken redan vid tjugonde sidan.
Kanske det helt enkelt är att minska sitt eget livs ansvar, dela det med allmänheten och vara mainstream. Inget fel, det är väldigt skönt också så. Men mina prioriteringar ligger inte varje veckoslut på samma nivå.
För en som jag är det kanske bäst att ha mitt egna liv och påriktigt sysselsätta mig för fullt i det. Kanske respekten höjs gentemot mig, när jag verkligen inte har all tid i världen längre!
Men emellanåt måste man ju slappna av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar