En vän

Jag sitter i bussen och känner mig fuktig efter en halv timmes bussväntning. Vet inte vad jag gjort utan H/H jackan, nöjd.

Gymmet trots flunssa, icke en så bra ide. Trappor upp och ner så att hjärtat tänker bulta loss, borde skärpa mig. Men det känns så onödigt att stanna hemma från gymmet om man inte direkt är sjuk mera. Det är liksom antingen eller.

Tänkte åka iväg tidigare, men stannade kvar med Carolina, varefter bussväntandet i regn började. Dock efter många roliga stunder och diskussioner och skratt vid gymmet.
Tänk vad roligt det kan vara att ha en vän. Som man kan vara tyst med, högludd med, barnslig med. Tänka djupa tankar med, dela problem på passlig nivå med. Umgås med för att inte behöva vara ensam.

Tänk hur bekvämt begreppet ensam kan förvandlas till, ifall man har en sådan där vän.