Vill inte leva i stunden

#vscocam

Det var mycket roligare att inte leva i stunden. Alla minnen blev mycket klarare. Man hann repetera och processera dom på ett helt annat sätt. Och allt som jag längtar till, minns jag med värme.

Annat är det nu. Nu, när jag äntligen lärt mig att leva i stunden. Jag tänker inte mera "men hur skulle jag ha reagerat i samma situation då när jag är den människan jag vill vara?". Jag hinner inte tänka på sånt mera, å va fan jag är väl den jag e.

Ja, precis. Förra sommaren gick jag omkring och längtade efter mitt framtida jag. Jag målade upp drömbilder och var helt enkelt en lärjunge till livet. Jag funderade, reflekterade och intog fakta. Jag konstgjorde situationer och målade upp bilder för hurdan jag vill vara. Och så hade jag faktiskt också tid för att bara ligga i hängmattan och läsa.

Men kanske det är så. Man liksom saknar till det gamla och tycker nuläget är så mycket sämre.

Nu lever jag i stunden och hinner inte ens tänka på nåt sånt mera. Utöver sanningen om att sommaren 2014 helt enkelt var perfekt. Och allt detdär jag drömde om då (finlandssvenskhet, chill, fester, vänner)- a men, det är svårt att njuta av det fullt ut. När man en gång skall hinna leva i stunden också!

Ja. Vad är egentligen detdär att leva i stunden för nåt. Och vilken jävla mening ska det ha för min livskvalitet egentligen? Jag lever väl som jag vill. Inte enligt trender som först tvingar en att avstå från ett humant liv och sedan tvingar en att hinna på en massa mindfulness-lektioner, man har ju nämligen glömt att leva i stunden mitt bland alla prestationer.

I år är sådant som jag drömde om i fjol inte så speciellt, när man väl uppnått det. Och så är det väl med allt. Man saknar nästan detdär himla enkla och primitiva. Varför ska man leva upp till något för att först sedan kunna vara lycklig- efter att man desperat har försökt uppnå något som i själva verket inte betyder någonting!?

Ja. Bra. Vid dethär laget har jag redan hunnit glömma att jag ännu saknar honom. Jag har ju levt i stunden, och då är man lessen ifall det känns så, men skiter i det hela om man hittar på nåt roligare.

Kanske det inte är så dumt i alla fall. Det där med att leva i stunden. Men jag saknar nog alla minnen. Och all längtan. Sådan där längtan som man bara kan vältra i flera dagar. Såsom i fjol. Skönt.

Men va fan, livet är väl nu? Inte har vi tid att stanna upp bara för att i flera sekunder minnas dendär lilla sekunden som gick nyss. Märkte du? Dendär sekunden ▶ JUST DENDÄR ◀ sekunden! Äsch, den var väl inte så speciell trots allt. Man hinner nog minnas det gamla. Skriv dagbok vetja!

Oj, icke att förglömmas!! 3 veckors semester i kära skärgården!!!! Puss