Skärgårdspolitik och sånt

Jag grämer mig över att Spotify inte funkar för att min telefon är dålig. I nästa stund undrar jag varför jag håller kvar telefonen över huvud taget. Har jag också blivit som många andra? Fastbunden till sociala medier.

Vi var i Ekenäs igen med mamma i dag. Åt på restaurang (Rådhuset bistro & bar, rekommenderar!), checkade ut världens mysigaste stadsidyll vid havet- man blir nästan spyfärdig av hur sött det är i Ekenäs. Så handlat och suttit vid terassen här nära stugan.

Jag har gått omkring på ön, inte mycket. Promenad till havet åt ena hållet, promenad till havet åt andra hållet- för att tillbringa sena kvällstimmar i motorbåten, läsandes och med ett glas skumppa.

För övrigt har jag köpt skumppa på Alko för första gången, druckit Gin vid terass för andra gången. Känns såååå ovant.

Jag skriver bäst då jag har något att skriva. Någon känsla som vill komma ut. Och det har jag bara delvis just nu. Väldigt berörd av allt kring Sannfinländarna och mångkulturalism, berörd av vilken ilska hatet väcker hos folket. Det finns hopp, för vi vågar och orkar reagera!

Sedan kommer man lite djupare in i sig själv. Funderar, vad gör man här egentligen? Lever som en rättså obetydlig partikel i ett samhälle, som känns rättså splittrat. Man lever som en verkställare, läkare, i en obotlig kropp. Man känner sig ganska maktlös och onödig.

Men kanske skadan kan botas. Även i något obotligt.

Jag skulle inte egentligen tänka på politik eller individens roll här i världen just nu. Men på vad jag själv känner, hur det är just nu- när sommaren skrider mot sitt slut, fast sommaren aldrig börjat. Jag skulle tänka över hur jag kommer sakna dethär lilla av sommaren som finns, när vintern kommer. Hur mycket jag kommer att sakna att leva.

Men så, när allt riktigt kommer i kapp, börjar man leva först när man slutat vara olevande, man börjar förstå först när man slutar låta bli att förstå. Man börjar älska först när man tagit det stora steget, nämligen slutat hata.

Det är så himla lätt att fastna i gamla mönster. Så lätt att hata och övertaget leva utav gammal vana.