Dessa lyckans tårar

#vscocam

Senaste dagarna,... har präglats av raseri. Av lycka. Av frihet. Av längtan.

Senaste dagarna.. har lärt mig. Har tärt mig. Har gjort mig till en människa, sådan som jag är.

Det handlar inte bara om just nu. Det handlar även om 18 år av lycka, sorg, raseri, ohejdat skratt, outtömliga förråd av gråt.

Men..

Alla dessa år, alla motgångar, har präglats av en oändligt stor och intensiv vilja att fortsätta vidare.

Jag är duktigt på att utesluta människor ur mitt liv. Med större eller mindre framgång har jag lyckats radera de fallgropar, hos människors person, som helt enkelt inte gör mig någon nytta. Brutalt som det låter, men dessa farväl har lärt oss alla att växa.

Det känns bra nu. Efter några kramar, av honom. Efter några ord, och några tystnader- i vilka man kan hitta sig själv speglad hos den andra. Tystnader som berättar att den andra finns där ändå.

Trots att det inte är så farligt, rinner en enstaka tår ner för min kind alltid nu och då. Ostoppbart.

Men trots att det vore minimala skalor som denna sorg åsamkar, jämfört med andra saker i världen, är jag glad att tårarna vågar rinna.

Utan att bry sig om dom andra, dessa tårar bryr sig om mig. De berättar att jag har gjort rätt. Jag har vågat offra en liten del av mig för kärleken, en liten del som ganska snart sprang hem till mig igen.

De faror som tidigare hindrat mig att älska, att lita och att tro- de har sköljts bort av dessa tårar.

Dessa tårar bevisar att jag har vågat älska, och om man vågar älska trots alla faror, ja- då finns det hopp!

I själva verket är dessa tårar inte så ledsna. Dessa tårar har lärt mig att lita, att tro på både mänskligheten, mig själv och på kärleken. Dessa tårar är egentligen lyckans tårar ♡