Play, stop and replay

Efter många nervsammanbrott, många tråkiga stunder och känslor av meningslöshet, har min tillvaro återupprättat sin förnäma klang.

Tionde dagen hemma i rad tar snart slut känns det (klockan är dock först tio i sex, och några timmar funnes kvar). Men det kan jag uppriktigt säga att först i dag, efter tio bisarra men trevliga dagar, har jag lärt mig slappna av.

Jag har idkat förfluten musiksmak, redogjort för många problem ur min personliga historia både för mig själv och tillsammans med mamma, jag har saknat att få röra på mig igen, jag har åtnjutit solnedgångens särprägel och läst så mycket jag haft koncentrationsförmåga till.

Till slut känns det riktigt bra. Kanske man inte behöver fastna för var enda minsta detalj här i livet. Ja, jag har lärt mig en hel massa om livet också, trots att jag bara varit hemma!

Play, stop and replay. Kanske livet är allra bäst efter de allra värsta och mest meningslösa stunderna.