När man har blivit van vid att förskjuta sina drömmar, då känns det så här. Eller om man inte är nöjd efter sina drömmars uppfyllelse. Eller när man är sjuk, då känns det såhär.
När man tappar krafter tappar man mod. När man tappar mod tappar man framtidstro, eller förskjuter allting framåt och överger nuet. Vad gör man sist och slutligen här?
När man ska vara lycklig och inte kvida fast det gör ont. När man är glad fast det kunde vara bättre.. när man vet att allt beror på aspekten.
Får jag då vara sårbar och ömkansvärd just nu? Eller kommer någon med en annan aspekt att ta illa upp? Ska jag då bara fortsätta kämpa, fast jag inte riktigt vet vad jag kämpar för? Fast det tar ont.
Ska inte jag få leva mitt liv, och låta de andra tycka vad de tycker? Men då tycker de ju inte mera om mina aspekter. Hur långt skall man gå för ingenting?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar