Att vakna sent

Att vakna sent är det bästa, då man lyckas. Det låter somom jag skulle vara den enda med sånahär problem, men då man spec i två veckors tid har stressat för ett prov som börjar kl 8.00, är det numera enkelt att vakna halv sju! Eller vadå enkelt? Jag hatar att jag gör det automatiskt.

I dag fick jag dock intala mig själv att det vore bäst att somna om. Efter en hård kamp (jag hann endast titta på klockan så) somnade jag om. Nu är klockan halv tolv och jag vill ännu sova. Men nu har jag inte bara mig själv, utan även hunden att övertala för att gå och sova.

Om jag hade energi (såsom pga flow tillståndets förra veckoslut) skulle jag sätta mig vid skrivbordet, koka lite te och kidnappa en croissant. Där skulle jag läsa, skriva och annat dylikt. Det låter väldigt frestande just nu, men först sova. Jag vet att jag gick typ tre timmar på förlust varje natt senaste veckan bara.

Efter skrivbordsstunden skulle städning bli en väsentlig angelägenhet. Musiken på i högtalarna, börja med köket för där står ännu gårdagens disk. Disken är väldigt odiskret. För ingen diskmaskin (eller tvättmaskin) har vi i bruk, vilket suger. Synd att det inte är rören som suger. Då kunde vi ha på tvättmaskinen igen. Men nej, vi lever 1800tal. Men men. Städning är den bästa a) terapin b) uppiggaren då man inte orkar läsa till prov. Antingen är det tack vare den fysiska men inte tunga stimulansen, eller det psykiska - man börjar jämföra städande och provläsning samt väljer det senare.

Men huvudsaken ligger inte här. Huvudsaken ligger i att provveckan är slut. Att jag har tid att a) avtraumatisera mig från stressen och rädslan att misslyckas b) att jag har tid för mina egna känslor, efter att ha förnekat dom pga tids- och koncentrationsbrist.

Men där är inte allt. I går spelade Melissa Horn hos en lyckligt lottad Denise från Örebro. 4 av de bästa låtarna, live i en etta. Men det bästa var att både Melissas och de tjugo personernas tajta stämning förmedlades perfekt via radiokanalen P3. Att man genom denna utlottning dessutom samlade medel till välgörenhet känns också rätt. Men allra mest rätt känns personligen alla de minnen som att höra Melissa "live" igen uppbådade. Jag kom nästan tillbaka till förra årets januari 31. Allt som var angeläget för mig, alla människor alla känslor när jag var på Melissas konsert på Savoy teatern i Helsingfors.

Men det bästa av allt. Jag fick tid och inspiration för att komma över min långvariga skrivkramp! Fastän det som ristades på papper inte var så mycket och bara innehåll några påriktigt kloka rader, var det en så bra början!

Nu gäller det att sova. Att samla energi och låta tankarna flöda. Känslorna flöda. Glömma dendär off-knappen som varnar om att känslorna tagit över och att det kommer sluta ödesdigert. On-knappen ska på, livet är nu!