Slut

Man börjar liksom småningom förstå att detta paradis blir lättast sagt otillgängligt snart. Att något annat, något viktigare tar över.

Denna känsla av ångest, som inte vill upphöra hur än man försöker, tycks befinna sig hos andra själar också, och min ångest är snarare från det mildaste slag.

Mycket har blivit gjort, och säkert desto mera ogjort-och bra så.

Jag kommer förmodligen känna mig som en helt ny människa när skolan börjar igen. Solbrun och ditfärdad raka vägen från skärgården.
Jag börjar äntligen leva det liv jag drömt om, för snart är mitt sommarlov slut. Och jag lovade börja efter lovet.
Ett, två, tre... glädjen rusar igenom kroppen-ända fram till de leende läpparna... NU!