Saknad

Nu lyder den oöverraskande frågan: hur kan man sakna såhär mycket?
Svaret kanske ligger i motfrågan: hur kan man älska så mycket.

Naturen, solen, havet, skogen, friheten. Stockbron över sumpmarken mellan ö ett och två. Stenstranden med sina Finlandssvenska vågor mellan ö 2 och 3. Människorna, händelserna, förtjusningarna, vackra sommarkläderna, turistattraktionerna Hangö och Ekenäs. Motorproblemen i båten.. och så dendär ofungerande bensinslangen i lånebåten. Allt yrande och seglande mitt i havet, segla var ju vad jag ville...! Den första lånebåten, stor som aldrig förut och natten jag tillbringade i den, under bar himmel.
Alla fina stunder.
Mamma och jag.

Vi utgör ett bra team.
Jag skämtade om att jag antingen inte har vuxit upp tillräckligt för att uträtta ärenden i andras än mammas sällskap, eller så är jag bara tillräckligt gammal för att förstå att man måste föra ut den åldrande mamsen på stan alltid nu och då, för att göra henne glad (på hennes egen bekostnad givetvis...) haha!

Försöker hålla stämningen uppe med sommarmusik. I tankarna festar jag för mig själv. Håller leendet på läpparna och energin igång.

Här kommer jag. Akta bara hösten 2014!