Från ett hem till ett annat till ett tredje

Inom en veckas tid har jag förflyttat mig från plats a till plats ö. Så känns det. 
Jag har förflyttats både geografiskt, tidsmässigt och i livet. Jag ligger liksom på en helt annan språngbräda än den jag befann mig på för bara en vecka sedan. 

Trots att det är mitt eget val att sprida ut mitt liv såhär (eller inte egentligen då jag sedan barnsben pendlat mellan två hemländer, men jag valde själv att komma tillbaka och inte bara glömma någotdera) så kan det kännas väldigt tungt att leva i resväskan helatiden. Både rent konkret med alla saker men även mentalt, nämligen alla dessa olika hem känns så himla annorlunda från varandra. Det jag har i Finland och det jag har i Stockholm betyder så olika. Olika vänner, olika miljöer, olika sätt och sedvanor, olika kläder, olika väder- allt!

Det kanske kan vara svårt för en utomstående att förstå, men jag lägger verkligen mycket energi på att reda ut hur mitt liv ser ut just nu. Det känns nämligen ganska suddigt. Nästan lite absurt eller surrealistiskt att först bo på en ö en hel sommar och färdas med båt till jobbet på 5 minuter, och nu plötsligt vara i Stockholm där det lätt kan ta en timme att röra sig från plats a till b, med vad som helst som kan hända där emellan. 

Jag säger inte alls att jag är missnöjd över mitt beslut att flytta tillbaka hit, jag säger bara att det är så mycket som är annorlunda- så mycket man behöver anpassa sig till! Speciellt när man hemmastadgat sig, men bara för en kort men ändå så lång tid (såsom en sommar i skärgården, eller en termin i Stockholm varefter man reser till Finland emellan igen). 

Jag ser det som en rikhet att kunna se såhär mycket och vidga vyerna redan på hemmaplan. 

Trots det är jag fortfarande så förvirrad. Nu tar man liksom tag i sitt liv till 100%, men plötsligt är man här och inte där man redan vant sig att vara så bra. (Dock skulle jag aldrig orka vara bara på ett, och det skulle inte kännas så himla bra i längden när man vant sig för mycket....)
Att dessa alla ställen dessutom kallas för hem, och inte går att klassas sinsemellan i och med att alla på sitt sätt betyder så mycket, gör saken ännu mer förvirrande. Men vart hör jag hemma då? Kanske någon annan kan känna igen sig och har frågat sig samma fråga nångång. 

exempel
I alla fall finns det så många positiva och negativa sidor, vilka man kan maxa till jättebra genom att byta ställe nu som då, vilket jag redan talade om i våras. Till exempel rastlösheten. På ön i skärgården är jag väldigt rastlös men på ett bra sätt och har numera lätt att kanalisera energin (därför är jag allra helst där, dock är det ganska jordnära och i hårda termer mått inte så effektivt). Hemma där jag växte upp i 12 år är jag rastlös på ett väldigt dåligt sätt. Jag har liksom inget att utnyttja energin till, vilket slutar i att jag blir väldigt apatisk, anspråkslös och helt enkelt likgiltig. I Stockholm är jag knappt rastlös alls (i jämförelse) isåfall på ett väldigt peppat och taggat sätt! Jag känner direkt hur pluggandet går lättare då jag har mitt skrivbord som är tomt och avskalat. Här kan jag sitta i timtals och titta ut genom fönstret och göra något vettigt med mina tankar. Samtidigt som jag kan fundera på stora världen där utanför och ängsligt undra vad jag egentligen gör här. Hör jag hemma här? Har jag rätten att vara här trots att det är mitt födelseland, eller har jag på något sätt berövats min licens i och med allt som kom omkring under barndomen.... Sånt kan jag gå omkring och tänka på, medan jag borde göra så mycket annat vettigt. 

Jag vill ändå uppmana andra att tänka efter. Jättefint om man har ett väldigt tryggt hem, då kan det kanske löna sig att vidga vyerna (inte genom att åka på solsemester till andra sidan jorden, det är kanske inte helt samma sak). Och tvärtom, ifall man inte riktigt känner till sina rötter eller känner att man verkligen svävar som värsta le citoyen du monde kanske det kan vara en bra tankelek: var skulle du klara av att stadga dig? Just nu eller i framtiden, vem vet!....


OBSOBS! Detta inlägg är inte så genomtänkt, utan skriver mest bara för att rensa huvudet i och med allt flyttande. Ta inte illa upp eller så seriöst :D