Livet är komplett

Livet är ganska komplett just nu. Vet liksom inte riktigt vad jag ska säga.
Blandade men mäktiga känslor.
Å ena sidan är denna härliga sommar här snart slut för min del, å andra sidan kallar Stockholm och alla oförbrukade chanser där!

Väntar med andra ord ivrigt på en ny start, samtidigt som denna stund här på "öde ön" gått fortare än jag någonsin kunnat tro. Men när man riktigt tänker efter är det liksom passligt länge sen till t.ex. Midsommar för att redan kunna tänka tillbaka och längta lite smått.
Tror jag kommer leva länge på dethär!

På samma sätt som jag levt länge på dessa två fartfyllda år som snart gått, 2016 och 2017. Helt sjukt när man riktigt tänker efter. Det är vad jag har försökt göra. Sitta timtals vid fridfulla havet och reflektera 
Vet inte om jag kommit så långt... Om jag liksom nått målet. Det känns som att för varje stund som är fylld av någon sorts upplevelse, eufori eller erfarenhet måste jag tänka efter och reflektera tredubbelt. 

Jag har eventuellt hittat en diagnos för mig själv haha, tycker inte om att lägga en stämpel på folk (inklusive mig själv), men det känns skönt att eventuellt ha hittat en förklaring.
H S P - Highly Sensitive Person, är eventuellt denna förklaring.
Högkänslighet är typ att man tar in väldigt många fler nervimpulser/sekund än "vanliga" varelser. Å ena sidan går man ju då lätt på övervarv av alla impulser och reaktioner, medan man däremot måste ta tid på sig att smälta alla förnimmelser. Stämmer ganska väl på mig, med tanke redan på vad jag skrivit tidigare om att kanalisera min energi samt nu om att reflektera helt enkelt. 


Det finns en känsla av tomhet och saknad i all denna fullständighet också. Att ha fattat beslutet att leva "isolerad" från allt det vanliga flängandet hit och dit har ju förstås till en viss del berövat mig friheten att se vänner och fara dit jag vill just då. En viss sorts frihet. Som däremot har kompletterats med att få leva upp till sin dröm och fullända ett idylliskt liv här i skärgården.

Här är platsen för de flesta av mina hittills uppfyllda drömmar, eller snarare levnadssätt man vill leva upp till. Här är platsen för nya idéer, platsen där man laddar upp sig helt enkelt. 

Här är också platsen var alla minnen kommer upp. Som jag kanske nämnde förut är alla personer som någonsin varit viktiga i mitt liv på något sätt kopplade väldigt starkt hit. Att sedan leva ensam här utan allt detdär ( stop! somtur har jag haft mamma väldigt mycket här <3) känns ju lite tomt i sig. 


Ändå är jag glad över mitt beslut och stolt över hur jag verkställde det. Inga desto värre känslostormar eller ihopstörtningar. Bara ett ljuvt liv. Där jag fått koppla av från det vanliga (dock inte läsandet- som jag trappar upp med nu när det är sista arbetsdagen imorgon) och fylla dagarna med sådant jag inte annars hinner så mycket med, såsom motion, friluftsliv och helt enkelt både konkret och mental närhet med naturen och mig själv.


Jag har äntligen fått den tid jag behövde för att tänka igenom allt, fast den kändes knapp. 
Nu bär det av mot nya äventyr och jag bara väntar på hur konstigt det kommer att kännas att flytta till storstaden igen, att röra på sig i höga hastigheter- ofta och mycket, då man varit ganska stilla på denna ö i över två månader i sträck. Inte rört sig längre än 30 km rakt åt öst och väst. 

Så jävla najs!