Ett förvirrat adjö

Vilken konstig känsla! Bokstavligen. 

Efter att ha levt på en ö i över två månader (och då menar jag fortfarande vad jag säger: att jag har sovit där varenda natt trots att jag skulle glömt handväskan med allt vad det innebär i baren, att jag inte rört mig längre än 30 km åt öst och väst) har jag nu anlänt ett steg närmare civilisationen. 

Passar på att ta det just steg för steg (tänkte först vara på ön tills dagen före tentan ungefär haha), kan dock vara helt bra att tillbringa lite mer än knappa 24 h "hemma" också! (vad som nu är hem?) Sedan lite senare i veckan bär det av till Stockholm! 

Det har gått så himla fort och det har hänt så himla mycket, samtidigt som det känns somom tiden stått still! I och med lugnet som havet och avsaknaden av stadsvimmel åstadkommer är det svårt att hålla reda på dagarnas gång. Man följer helt enkelt solen, och lever på naturens vilkor, vilket i sig är något av det bästa jag vet...

Jag förstår liksom inte ens vilken del av naturen jag är, förrän jag börjar leka kurragömma med hjortar och kaniner/harungar, vilka nästan blivit tama i mitt sällskap...

Kommer kännas väldigt absurt att t.ex. flyga eller vara tillbaka i stan!

Trots att jag visste att det snart var dags att åka iväg från det käraste stället på denna jord, var alla planer och tidtabeller så oklara intill slutet att jag liksom inte fattade ett dugg först. 

Fick dock gråta ut rejält och helt enkelt reflektera över det hela (när det ju handlar om så mycket mera än bara en sommar som tillbringat på ett bra sätt!). 

Samtidigt var jag så himla taggad på att åka därifrån. Inte på att lämna stället, men över att ta med hela min sommar där till alla andra ställen jag kommer åka till under följande etapp i livet. 

Jag menar, efter att ha levt som i en åker (eller varför inte som på en ö) i över två månader och verkligen fått tänka allt ur ett praktiskt perspektiv (hur ska dethär och detdär funka rent konkret) har man ganska många nya infallsvinklar inför vardagslivet, och jag väntar verkligen på att få ta tillvara allt jag lärt mig både om mig själv och kanske inte världen, men jorden runtomkring!