Lycka Till !: Skärgårdsliv

Det känns lite absurt alltihopa och jag vet inte riktigt vilket upplägg jag ska ge detta blogginlägg.

x Jag åkte till Finland en sväng sista veckorna innan sommarlovet för att fixa gamla grejer med myndighetsdeadlines (typ bilskola fas 3 !?!) och åkte framförallt för ett gig jag spelade på ett företagsevent i Åbo. Kul att resa lite inom Finland, och slagga över hos gamla kära polare!

x Men höjdpunkten av denna 1,5 veckas Finlandsvisit var nog skärgården. Vi åkte hit med mamma för att städa upp efter vintern, och för att fylla på skafferierna för mig tre månader framåt.

Jag checkade in på mitt nästa Stockholmsflyg på en brygga vid ett spegelstilla hav, där endast fåglarnas skri hördes och solens sista strålar gav sitt naturliga sken.
Kontrastfulla miljöombyten skulle jag vilja påstå, när man mindre än 24 timmar senare sitter ombord på ett flygplan. Raka vägen från skärgården.

x I varje fall skrev jag min sista tenta, festade terminens sista fester med världens bästa nya kompisar i Sthlm, kom hem klockan 5 respektive 3 på morgonen trots att jag inte riktigt kände för, och inte drack mer än något glas vin och någon öl.

Plötsligt var det dags att åka igen!? Kändes lite absurt att lämna ett hem och en familj som verkligen har blivit nyss nämnda. Och att åka iväg från staden man längtat hem till så mycket, och äntligen bott i igen, redan ett år!
Däremot kändes det naturligt att åka till Finland. Alla år som vi bodde i Stockholm (from min födsel) tillbringade vi ändå somrarna i Finland. Och gissa var?? JO, här. Precis här. På sommarstället i skärgården! Det enda stället jag kontinuerligt kunnat kalla för mitt hem sedan 0-års ålder.

---

De första arbetspassen har kört igång och hela kroppen värker. Jag har lärt känna muskler jag inte visste om förut. Och jag har inte ens tränat. Jag svär, man behöver inte träning efter detta. Att bo i skärgården = träning. Allt från att bära alla saker, sopor, mat, mylla, allt. Krånglande båtmotorer som måste rivstartas igång..
Och på jobbet! Springande av och an mellan restaurangen och affären. Bärande av flak med läsk/alkohol.
Känns så bra!
Livslevande.

Havsluften renar lungorna på ett helt nytt sätt. Känner mig inte lika täppt längre (direkt när jag kom till Sthlm från skären senast blev det som om man inte fick luft). Här finns inga bilar på ön, endast båtmotorerna sotar ner luften. Men annars är det rent och skönt!

Och att helatiden vara utomhus gör så bra. Det är inte många timmar i dygnet man bara sitter inne, vilket är väldigt vanligt inne i stan. Här rör man på sig av och an till fots hela tiden. Kollar att båten är bra förtöjd inför natten, åker till jobbet, springer/går under arbetsdagen osv... Och fast man inte skulle röra på sig så sitter man ju ute om det är fint väder! Och även när det är regnigt är det så lätt att bara ta på sig sydvästen och ta sig ut, man är ju inte gjord av socker direkt!

Detta gör en stark både inombords och utanför.

Det enda som känns lite jobbigt är avsaknaden av alla kompisar och vänner. Somtur har jag en riktigt bra vän som bor här i trakterna, men det kan vara svårt att få tidtabellerna att gå ihop. Utan bil eller ordentlig båt (har fått vänja mig vid en 20 hästkrafters liten liten liten och instabil båt...:) kommer man inte så långt, och jag har inte rört mig längre än mellan ön och jobbet på en vecka. Jag som är så van vid att fara och flänga av och an !?... [Det bör inflikas att jobbet ligger 3 minuter bort med en ordentlig båt]

Men somsagt. Det kan kännas väldigt ensamt och jag kan bli oändligt rastlös (en splittrad själ som jag är från första början) så detta kommer göra väldigt bra. Att lära sig ty sig till sig själv helt enkelt, vilket jag klarar galant om jag bara vill. Har ju fått lära mig och lär mig helatiden att jag inte kommer långt genom att helatiden fundera på vem jag skall ringa eller sms:a till...
->
Jag är här NU. I min största dream come true. En helt egen sommar helt själv i skären.
Bäst att njuta nu när det varar! <3

Ta hand om er!