Begreppet "Hem" & Livets grej

Sitter här och smörjer in mig i hudkräm efter en lång dag till havs (dock på brygga eller bergsknalle) med immaterialrätt som tema. Solkrämen, som jag förövrigt i allmänhet lätt glömt bort, har gått ur för längesen och är typ stensäker på att jag får hudcancer när som helst. 

För övrigt har jag haft tid att tänka på några grejer här i lugnet av dessa två lediga dagar. 

När jag var på jobbet senast sa jag efter att arbetspasset tog slut "nu åker jag hem", varpå min chef invände "nej, du åker ju till skären"(=skärgården för dom som inte använder den benämningen). Mitt motargument flög ur mig blixtsnabbt "men vadå, skären är ju hem!!?". 
H E M.

Vad kallar du för Hem?

För min del har jag faktiskt ingen aning, förutom att sommarstället i Finlands sydvästra skärgård somsagt har präglats av begreppet Hem sedan födseln.
Utöver det är läget diffust.
Att ha bott och utvecklat sina rötter i två hemländer har ju sin inverkan. Först var Stockholm det enda och absoluta hemmet, och jag förnekade allt som hade med Finland att göra utöver sommarstället till en början. 
Efter 12 år i Finland och framväxten av en sk finlandssvensk identitet kom ju Finland och framförallt Svenskfinland snabbt att bli det främsta. Trots att jag alltjämt visste att jag skulle tillbaka till Sthlm.

Nu har jag ena foten i båda länderna, och vet inte riktigt vad jag ska säga om saken. 
Ibland är det precis som det ska, i och med att inget är svartvitt. Ibland känns det somom jag vore adresslös och utan en enhetlig kulturell bakgrund. Vart hör jag hemma egentligen? Och vem är villig att ta emot just mig i sin gemenskap? 

Angående gemenskap har jag haft turen att i båda länderna fått känna mig väldigt omtyckt och jag har blivit väldigt väl mottagen och välkomnad. Vilket har gjort valet allt svårare för mig. Vilket känns allra mest som hem för just mig??

Jag har kommit fram till att det inte har så stor skillnad. Jag gör mig lätt hemmastadd lite varstans och citatet "home is where the heart is" kanske inte är så långsökt trots allt. Mitt hjärta är dessvärre väldigt splittrat och utspritt. 

Under senaste året har jag som bäst pendlat mellan 2-4 hem samtidigt. Haft mina ägodelar utspridda lite varstans, och bott i en resväska- som många gör i min ålder. Jag undrar ifall man någonsin kommer lyckas landa och stadga sig till en viss ort eller ett visst land. Bona om en egen lya och bara stanna där? Vi får väl se!

---

En annan sak jag tänkt på är relationen mellan mig och livet. Haha låter kanske djupt och väl lite långsökt men jag tror jag har en poäng (som jag för övrigt håller på att glömma bort helatiden i och med att det är så flummigt, så vi får ta det fort). 

L I V E T S  G R E J.

Jag har en känsla att vissa saker i livet bara går som dom går. Jag säger inte alls att jag tror på att någon högre makt bestämmer om vissa inslag av verklighet, men...
Vissa saker kan man helt enkelt inte kontrollera.

Som ett exempel, när du mer eller mindre nervöst lämnar in dina ifyllda svarsark på en tentamen kan du inte längre göra så mycket. Tiden har runnit ut och det påverkar inte resultatet hur mycket du än skulle fortsätta plugga efteråt. Däremot kan du ha nytta av det du verkligen lärt dig under resten av livet, och varje sinne snappar upp olika saker och tillämpar informationen på olika sätt. 
På samma sätt har varje examinator en förutfattad mening om hur studenterna borde svara på frågan, och hur klokt ett svar än må vara kanske den inte ryms in under just ifrågavarande examinatorns uppfattning av situationen. För övrigt påverkas prestationernas kvalité/grad av den livssituation du har just då, eller av hur livet känns just den dagen. Det är sådana faktorer du sist och slutligen inte kan göra så mycket åt, när allt kommer omkring. 

Men när du har en sund inställning till livet kanske ni lyckas samarbeta ni två. Livet och du. 

Det handlar helt enkelt om att bena ur vilka områden som du själv kan kontrollera och påverka (t.ex. att du pluggar tillräckligt men däremot inte för mycket), och vilka som livet kontrollerar (vilken tentamensfråga du får) därefter är det igen din tur att hantera situationen, medan livet visar resten (resultatet). Efter resultatet är det igen din tur att bedöma vad som händer tillnäst.

Detta är kanske ett dåligt exempel som inte fungerar för alla, men tanken bakom detta resonemang är i vart fall att försöka analysera sig själv i förhållande till sitt eget liv samt livet och världen överlag. 

Vad kan du göra? Och vad är bättre att lämna över till livet och tiden att visa?.... 


Hoppas ni har haft en fantastisk början på sommaren! Snart är det midsommar, höjdpunkten. Och så (istället för att sen blir det bara mörkare och snart är det vinter igen) fortsätter förhoppningsvis en alldeles härlig sommar! <3