Överlycklig, på ett vardagligt sätt.
Jag skulle kunna adoptera min chefs barn för dom är så gulliga.
För övrigt skämtar vi om vem som ska hinna före, skall jag säga upp mig eller han hinna ge mig sparken före, när något går snett. Jag ska fan hinna före isåfall haha!
Båtparkering är inte alltid så lätt, eller så är det lättare än man tror.
Jag har inte ännu hittat den bästa av tre möjliga sovplatser på stugan.
Getingar erövrar min lilla stuga, och följer mig vart jag än går. Såsom spindlar.
Tur att man är djurvän :)
Kärlek är kanske inte något för mig ändå, det har jag väl alltid tyckt.
Trots det är jag himla sentimental.
Så många minnen kommer upp.
Här har man varit i alla tider, med alla.
Men nästan inget finns kvar.
Äsch, man ser bara inte ännu allt det nya som kommer till istället!
Jag har en enorm förmåga att vända om det dåliga till något positivt, behövs på jobbet!
Är ledig i två dagar nu... Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt.
Känner mig lite febrig men inte ändå.
Skulle ut och festa men man kommer ju inte någonstans härifrån när det inte finns kommunikationer.
Får bli till en annan gång och så får jag ruttna i min lya.
Men jag tycker om livet ändå!
Folk säger fina saker om mig, och jag tycker om folket likaledes.
Det blir nog bra!
Inte sen, nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar