Fantastiska nyheter & Midsommar !

Såå länge sen sist känns det igen. 
Försöker vara så lite som möjligt framför datorn.
Sociala medier och mobil behåller jag främst för att bevara vettet och kontakten till civilisationen. 

Jag vet inte riktigt varifrån jag ska börja, finns så mycket att säga.

Några dagar innan Midsommar skulle jag överföra pengar till brukskontot pga ett kommande avbrott i nätbankstjänsterna. Då syntes det finnas lite väl mycket pengar på kontot, jag som fick lönen redan dagen innan!? 

1. Det är nämligen så att jag har fått ett ekonomiskt bidrag för musikproduktion!!! (Tack till Nygrèns stiftelse!) Med tanke på beloppet hittills blir det högst troligen en EP, vilket är en jättebra början!
SÅ HIMLA TAGGAD.
Alltså vart min dröm förstås sen vet inte hur längesen. Att få komma igång påriktigt! Jag som nästan gett upp drömmen tillsvidare.
Förhoppningsvis kan vi köra igång med inbandningar redan i höst!
Mer kan ni läsa från min artistsida på Facebook, då hemsidan tyvärr fortfarande ligger nere. 

Därefter kom Midsommaren, som fortsatte i samma toner. 
Först hämtade jag mamma till ön, kvällen innan- som var fantastiskt fin och rosa om himmelen.
Vi sov båda till typ klockan tusen, behövdes tydligen lite sömn. 
Det är rätt kul med mamma här alltid nu och då (nu ca en vecka) då vi brukar mysa om kvällarna och titta på Skärgårdsdoktorn och laga god mat! Eller ja, hon lagar men jag bestämmer vad jag vill ha! :D 
(En sorts deltagande skulle jag vilja påstå haha). 

Lever alltså rena lyxlivet.

Midsommaraftonen gick fort! Jag hade nämligen lovat uppträda på kvällen, vilket gjorde dagen allt mer förväntansfull och spänd på ett bra sätt. Tog inte "giget" som något väldigt seriöst, men ett gig är alltid ett gig, som kan föra en vidare om man gör bra ifrån sig! 
Nu vill dom att jag ska uppträda på jobbet också, kunde vara rätt kul att sjunga några låtar och därefter betjäna somom ingenting hänt "vad får det vara till er då?:)". 

2. Uppträdandet kan ni höra och se i sin helhet här: https://youtu.be/vixYd2DndlE

Tack till Ville som filmade, alltid kul att se själv också efteråt hur man beter sig på scenen ja mitä oikein tuli sanottua! Men somsagt är det bara ett fritidsgig!

Midsommardagen firade jag på jobbet! Med krans i håret, därmed. Härliga människor, kollegor och trubadur. Bra stämning men väldigt väldigt hektiskt. Var typ svimfärdig efteråt! Men så bra.
Därefter tackade jag för mig och checkade ut från Midsommarfirandet med Netflix och hemmalagad halloumiburgare samt Mys Med Mamma. 

(Kanske jag borde starta klubben MMM - anspelar på Klas Östergren Gentlemen: BBB - Beläst, Berest, Belevad. Mammas version lyder: Berest, Bakfull och Bedrövad... Nog om det!)

Därefter följde flera dagar av fortfarande pågående stormvind. Alltså verkligen hård vind. Men kul med lite riktigt skärgårdsliv. 
Trots det tog vi oss ut till Hangö med en vän/släkting, och göttade oss med fina vyer, god mat och shopping. Mössan där nere på bilden bland annat. 
Shoppingen fortsatte nästa dag med mamma i Ekenäs. 

Lyxlivet, ni vet.

(Då blev det bland annat en bio-hink! Alltså en vit idyll man lägger matrester i. Den lilla storleken symboliserar mängden rester som helst inte borde bli över.)

Leker skärgårds-cool

Nu måste jag ta en tårtpaus. Vi firar min 20-årsdag såhär lite på förhand, lite i efterhand. Går väl för en ordentlig kväll som antagligen tillbringas på jobbet?

3. Till råga på allt handlar alltså mina fantastiska nyheter om ett AB i en omtenta (underkänt först pga förkylning). 26 av 30 poäng och nu vet jag iallafall att det inte är mitt huvud det är fel på!
Jag ska kanske inte i detta inlägg börja öppna mig om hur jag däremot hatar systemet att risken finns för att klasskompisar faller ner en termin pga olidligt stränga regler som inte gynnar någon, men vi får ta det sen!

Nu tänker jag hasta la vista och njuta av sommaren och somliga lediga dagar samt jobb!
Kram <3

Begreppet "Hem" & Livets grej

Sitter här och smörjer in mig i hudkräm efter en lång dag till havs (dock på brygga eller bergsknalle) med immaterialrätt som tema. Solkrämen, som jag förövrigt i allmänhet lätt glömt bort, har gått ur för längesen och är typ stensäker på att jag får hudcancer när som helst. 

För övrigt har jag haft tid att tänka på några grejer här i lugnet av dessa två lediga dagar. 

När jag var på jobbet senast sa jag efter att arbetspasset tog slut "nu åker jag hem", varpå min chef invände "nej, du åker ju till skären"(=skärgården för dom som inte använder den benämningen). Mitt motargument flög ur mig blixtsnabbt "men vadå, skären är ju hem!!?". 
H E M.

Vad kallar du för Hem?

För min del har jag faktiskt ingen aning, förutom att sommarstället i Finlands sydvästra skärgård somsagt har präglats av begreppet Hem sedan födseln.
Utöver det är läget diffust.
Att ha bott och utvecklat sina rötter i två hemländer har ju sin inverkan. Först var Stockholm det enda och absoluta hemmet, och jag förnekade allt som hade med Finland att göra utöver sommarstället till en början. 
Efter 12 år i Finland och framväxten av en sk finlandssvensk identitet kom ju Finland och framförallt Svenskfinland snabbt att bli det främsta. Trots att jag alltjämt visste att jag skulle tillbaka till Sthlm.

Nu har jag ena foten i båda länderna, och vet inte riktigt vad jag ska säga om saken. 
Ibland är det precis som det ska, i och med att inget är svartvitt. Ibland känns det somom jag vore adresslös och utan en enhetlig kulturell bakgrund. Vart hör jag hemma egentligen? Och vem är villig att ta emot just mig i sin gemenskap? 

Angående gemenskap har jag haft turen att i båda länderna fått känna mig väldigt omtyckt och jag har blivit väldigt väl mottagen och välkomnad. Vilket har gjort valet allt svårare för mig. Vilket känns allra mest som hem för just mig??

Jag har kommit fram till att det inte har så stor skillnad. Jag gör mig lätt hemmastadd lite varstans och citatet "home is where the heart is" kanske inte är så långsökt trots allt. Mitt hjärta är dessvärre väldigt splittrat och utspritt. 

Under senaste året har jag som bäst pendlat mellan 2-4 hem samtidigt. Haft mina ägodelar utspridda lite varstans, och bott i en resväska- som många gör i min ålder. Jag undrar ifall man någonsin kommer lyckas landa och stadga sig till en viss ort eller ett visst land. Bona om en egen lya och bara stanna där? Vi får väl se!

---

En annan sak jag tänkt på är relationen mellan mig och livet. Haha låter kanske djupt och väl lite långsökt men jag tror jag har en poäng (som jag för övrigt håller på att glömma bort helatiden i och med att det är så flummigt, så vi får ta det fort). 

L I V E T S  G R E J.

Jag har en känsla att vissa saker i livet bara går som dom går. Jag säger inte alls att jag tror på att någon högre makt bestämmer om vissa inslag av verklighet, men...
Vissa saker kan man helt enkelt inte kontrollera.

Som ett exempel, när du mer eller mindre nervöst lämnar in dina ifyllda svarsark på en tentamen kan du inte längre göra så mycket. Tiden har runnit ut och det påverkar inte resultatet hur mycket du än skulle fortsätta plugga efteråt. Däremot kan du ha nytta av det du verkligen lärt dig under resten av livet, och varje sinne snappar upp olika saker och tillämpar informationen på olika sätt. 
På samma sätt har varje examinator en förutfattad mening om hur studenterna borde svara på frågan, och hur klokt ett svar än må vara kanske den inte ryms in under just ifrågavarande examinatorns uppfattning av situationen. För övrigt påverkas prestationernas kvalité/grad av den livssituation du har just då, eller av hur livet känns just den dagen. Det är sådana faktorer du sist och slutligen inte kan göra så mycket åt, när allt kommer omkring. 

Men när du har en sund inställning till livet kanske ni lyckas samarbeta ni två. Livet och du. 

Det handlar helt enkelt om att bena ur vilka områden som du själv kan kontrollera och påverka (t.ex. att du pluggar tillräckligt men däremot inte för mycket), och vilka som livet kontrollerar (vilken tentamensfråga du får) därefter är det igen din tur att hantera situationen, medan livet visar resten (resultatet). Efter resultatet är det igen din tur att bedöma vad som händer tillnäst.

Detta är kanske ett dåligt exempel som inte fungerar för alla, men tanken bakom detta resonemang är i vart fall att försöka analysera sig själv i förhållande till sitt eget liv samt livet och världen överlag. 

Vad kan du göra? Och vad är bättre att lämna över till livet och tiden att visa?.... 


Hoppas ni har haft en fantastisk början på sommaren! Snart är det midsommar, höjdpunkten. Och så (istället för att sen blir det bara mörkare och snart är det vinter igen) fortsätter förhoppningsvis en alldeles härlig sommar! <3

Just nu

Just nu är jag dödstrött.
Överlycklig, på ett vardagligt sätt. 
Jag skulle kunna adoptera min chefs barn för dom är så gulliga. 
För övrigt skämtar vi om vem som ska hinna före, skall jag säga upp mig eller han hinna ge mig sparken före, när något går snett. Jag ska fan hinna före isåfall haha! 

Båtparkering är inte alltid så lätt, eller så är det lättare än man tror. 
Jag har inte ännu hittat den bästa av tre möjliga sovplatser på stugan. 
Getingar erövrar min lilla stuga, och följer mig vart jag än går. Såsom spindlar. 
Tur att man är djurvän :)

Kärlek är kanske inte något för mig ändå, det har jag väl alltid tyckt.
Trots det är jag himla sentimental.

Så många minnen kommer upp. 
Här har man varit i alla tider, med alla. 
Men nästan inget finns kvar.

Äsch, man ser bara inte ännu allt det nya som kommer till istället!
Jag har en enorm förmåga att vända om det dåliga till något positivt, behövs på jobbet!
Är ledig i två dagar nu... Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt.

Känner mig lite febrig men inte ändå.
Skulle ut och festa men man kommer ju inte någonstans härifrån när det inte finns kommunikationer.
Får bli till en annan gång och så får jag ruttna i min lya.
Men jag tycker om livet ändå!

Folk säger fina saker om mig, och jag tycker om folket likaledes. 
Det blir nog bra! 
Inte sen, nu.

Okanaliserad energi

Jag nämnde något senast om att jag kan ha svårt för att leva och njuta i stunden när jag är här på ön. 
Det har alltid varit så. 
Allting är så närlikt perfekt här att man känner ett visst tvång av att njuta. Det blir liksom carpe fucking diem. Men i form av ett måste. 

Jag har jämfört tillvaron i Stockholm med tillvaron här. (Tillvaron i min hemkommun Sibbo får bli till en annan gång). 
I Stockholm händer det så himla mycket helatiden, medan man blir så rastlös här. På en "öde" ö. 
Fysiskt mår jag så himla mycket sämre inne i stan, medan jag nu känner mig så stark och frisk. 
Det är konstigt hur miljön runtomkring kan påverka så himla mycket!

Här är man helatiden igång och får ganska "mycket" gjort. Inom citationstecken då allt är relativt, och energin man hyser av här är av helt annan sort än den som får mig att plugga ungefär 24/7 i Sthlm. 
Här svämmar jag över av någon sorts oförbrukad energi, vilket jag i detta inlägg tänkte komma till.

Jag vet inte riktigt vad det är eller var energin kommer ifrån, men den mängden energi som mitt sinne binder inom sig är oerhörd. Den är av ett konstigt slag, som inte riktigt går att sätta fingret på... 
Den liksom bara finns där och varierar mellan frustration och galen effektivitet. 
Det märks på jobbet, då jag knappt kan sitta still fast det vore lugnare (somtur har jag fått jobba dom allra soligaste och mest hektiska dagarna!) eller inne i stugan såsom t.ex. igår då jag inte kunde låta bli att storstäda utan att komma ihåg att ta några pauser.

Jag måste medge att denna rastlöshet och oförmågan att använda sin energi beror av min dåliga karaktär. Ett typiskt personlighetsdrag helt enkelt, som maximeras och exponeras lite extra just här. Men jag hoppas verkligen att jag kommer lära mig att kanalisera min energi lite bättre snart!

Det handlar främst om att ta sig själv i kragen och göra typ "tråkiga" saker som inte innehåller lika mycket action jag nu blivit van med. Att ta en skogspromenad t.ex. låter kanske inte så lockande trots att det kan vara precis vad man behöver.

Problemet är antagligen att jag innerst inne är galet trött. Efter ett helt sinnessjukt år, eller snarare sinnessjuka 2016-2017 hittills, går jag på högvarv och måste ta lite tid på mig för att slappna av.

Stället jag lever och jobbar på just nu har ju varit platsen för avslappning. Och det blir lite paradoxalt att jobba här också, samtidigt som det är väldigt bra med tanke på den enorma mängd okanaliserad energi jag bär på.

Jag måste komma ihåg att njuta av stunden helt enkelt, hur klyschigt det än låter!

Ta vara på dom lediga dagar jag unnas med nu. I och med att jag inte kommer få något riktigt sommarlov utan i denna månad först ströjobbar några dagar och har några dagar ledigt osv. För att kunna ösa på i juli då säsongen förhoppningsvis är som bäst!

#carpefukingdiem #tavarapålivet #njutavstunden osvosv blablabla!!! <3


P.s. (klyschigheten fortsätter) det gäller väl helt enkelt att våga ta steget mot ett bättre liv. Inte gå omkring och grumla helatiden, eller tänka att allting inte är helt perfekt. För det är ärligt talat inte långt ifrån! Vi går så ofta omkring och tänker på hur dom andra ser ut att ha det så mycket bättre, men när man själv har nått detta - så mycket bättre - är det alltid något annat som skiter sig. 

Sänk ribban, tänk på vilka delområden i livet du vill att ska vara "perfekta" just för dig, och vilka andra du kan lämna för ett tag.

Detta är min dröm, som jag uppnått. Efter att ha umgåtts med vänner i över ett år utan tillräcklig egentid eller den mängden space jag är van vid, känns denna ensamhet egentligen väldigt hemtrevlig och efterlängtad. Det tar bara en stund att fatta!

Så Tove, stäng av mobilen och låt sommaren och lugnet nå fram!

Skärgårdsliv

Det känns lite absurt alltihopa och jag vet inte riktigt vilket upplägg jag ska ge detta blogginlägg.

x Jag åkte till Finland en sväng sista veckorna innan sommarlovet för att fixa gamla grejer med myndighetsdeadlines (typ bilskola fas 3 !?!) och åkte framförallt för ett gig jag spelade på ett företagsevent i Åbo. Kul att resa lite inom Finland, och slagga över hos gamla kära polare! 

x Men höjdpunkten av denna 1,5 veckas Finlandsvisit var nog skärgården. Vi åkte hit med mamma för att städa upp efter vintern, och för att fylla på skafferierna för mig tre månader framåt. 

Jag checkade in på mitt nästa Stockholmsflyg på en brygga vid ett spegelstilla hav, där endast fåglarnas skri hördes och solens sista strålar gav sitt naturliga sken. 
Kontrastfulla miljöombyten skulle jag vilja påstå, när man mindre än 24 timmar senare sitter ombord på ett flygplan. Raka vägen från skärgården.

x I varje fall skrev jag min sista tenta, festade terminens sista fester med världens bästa nya kompisar i Sthlm, kom hem klockan 5 respektive 3 på morgonen trots att jag inte riktigt kände för, och inte drack mer än något glas vin och någon öl. 

Plötsligt var det dags att åka igen!? Kändes lite absurt att lämna ett hem och en familj som verkligen har blivit nyss nämnda. Och att åka iväg från staden man längtat hem till så mycket, och äntligen bott i igen, redan ett år!
Däremot kändes det naturligt att åka till Finland. Alla år som vi bodde i Stockholm (from min födsel) tillbringade vi ändå somrarna i Finland. Och gissa var?? JO, här. Precis här. På sommarstället i skärgården! Det enda stället jag kontinuerligt kunnat kalla för mitt hem sedan 0-års ålder.

---

De första arbetspassen har kört igång och hela kroppen värker. Jag har lärt känna muskler jag inte visste om förut. Och jag har inte ens tränat. Jag svär, man behöver inte träning efter detta. Att bo i skärgården = träning. Allt från att bära alla saker, sopor, mat, mylla, allt. Krånglande båtmotorer som måste rivstartas igång..
Och på jobbet! Springande av och an mellan restaurangen och affären. Bärande av flak med läsk/alkohol. 
Känns så bra!
Livslevande. 

Havsluften renar lungorna på ett helt nytt sätt. Känner mig inte lika täppt längre (direkt när jag kom till Sthlm från skären senast blev det som om man inte fick luft). Här finns inga bilar på ön, endast båtmotorerna sotar ner luften. Men annars är det rent och skönt! 

Och att helatiden vara utomhus gör så bra. Det är inte många timmar i dygnet man bara sitter inne, vilket är väldigt vanligt inne i stan. Här rör man på sig av och an till fots hela tiden. Kollar att båten är bra förtöjd inför natten, åker till jobbet, springer/går under arbetsdagen osv... Och fast man inte skulle röra på sig så sitter man ju ute om det är fint väder! Och även när det är regnigt är det så lätt att bara ta på sig sydvästen och ta sig ut, man är ju inte gjord av socker direkt!

Detta gör en stark både inombords och utanför. 

Det enda som känns lite jobbigt är avsaknaden av alla kompisar och vänner. Somtur har jag en riktigt bra vän som bor här i trakterna, men det kan vara svårt att få tidtabellerna att gå ihop. Utan bil eller ordentlig båt (har fått vänja mig vid en 20 hästkrafters liten liten liten och instabil båt...:) kommer man inte så långt, och jag har inte rört mig längre än mellan ön och jobbet på en vecka. Jag som är så van vid att fara och flänga av och an !?... [Det bör inflikas att jobbet ligger 3 minuter bort med en ordentlig båt] 

Men somsagt. Det kan kännas väldigt ensamt och jag kan bli oändligt rastlös (en splittrad själ som jag är från första början) så detta kommer göra väldigt bra. Att lära sig ty sig till sig själv helt enkelt, vilket jag klarar galant om jag bara vill. Har ju fått lära mig och lär mig helatiden att jag inte kommer långt genom att helatiden fundera på vem jag skall ringa eller sms:a till...
->
Jag är här NU. I min största dream come true. En helt egen sommar helt själv i skären. 
Bäst att njuta nu när det varar! <3

Ta hand om er!

Lyckan vid första båtturen efter vintern!

Fundersamheten då militären har en stor sjökrigsövning och man
 hamnar i gevärssiktet och i största vågorna jag varit med om som kapten.

Lite Sthlm-vibes. Njöt av sista dagarna där!

Men längtade ständigt tillbaka hit, nu är jag här!!!

Min arbetsplats är alltså den lilla röda byggnaden till höger.

matching matching

<3