Semester för fan

Ligger här i min övermysiga lilla vackert inredda ministuga, med min hund, och väntar på att kylan ska börja knipa i. Att vara på stugan, det är bra.

Vi hade trott att vi skulle få stora båten.. fina båten. Men jag vet inte riktigt vad som gick fel. Kanske man inte ska tro för mycket av sig själv. Vi kom till ön med denhär lite mindre och skakigare varianten också. Men det är inte samma sak. Halva mitt hjärta tycks ha fastnat i seastarn.

Att komma till stugan var som atr komma hem. Förstås sprudlar man av glädje både inom- och utombords, men dethär är mera hem än hemma, så det känns på sitt sätt nästan som att komma hem efter en skoldag.

Lugnet här tar fasta på en direkt, och får en attt känna sig avslappnad och fri. Fri på en ö omringad av vatten,... jo, fri. Det enda som håller mig fast är telefonen, man har kontakterna online ännu, vill inte stänga av dom direkt. Dessutom finns det skäl att anta att iallafall en kontakt kommer att hålla i.

Väntar på att få springa i skogen i morgon. Att få läsa Marcel Proust med Spaning efter den tid som flytt del 2. Att få åka båt. Att få turista i Hangö eller Ekenäs. Att få slappna av. Att få glömma alla saker som borde göras där hemma.

Vi är ju faktiskt på semester för fan!