Där vi en gång vandrat

Här igen. 
När allting faller isär. 
Eller åtminstone svävar löst. 
Ovetandes, 
Om det någonsin kommer bli bra igen. 

Vilken Gud har jag sårat denna gång, för att förtjäna detta? 

Inte detta i sig. Men allt tillsammans... 

Andras reaktioner. 
"Du är så stark, fortsätt kämpa." 
Inte: Hur känns det egentligen? Ska vi hitta på något, annat att tänka på...

Eller så är det bara fel plats. 
Fel stad, fel land. Ingen att döma. 


Vi är som människor utan rötter, planterade i fel sorts jord. 


Här igen.
På samma ställe som alltid.
Där all skit ramlar över en.
Det är trots allt ett bra ställe att vara på.
I stunder som denna.
Allt vi gått igenom, där vi en gång vandrat.