Överväldigad

Dags att andas igen. 

Det har kört igång, kaoset. Ny termin, nytt år, nya löften och nya förhoppningar. 
Inviger det hela genom att fly till landet över helgen. Hästar och tjejsnack utlovas, BEHÖVS. 

För det första verkar jag ha en hög tendens att bli rent utsagt deppad i början av terminerna. Jag jämför mig mycket med hur långt mina kurskamrater har kommit med plugget, och rivstarten tar helt enkelt ganska hårt på mig, då jag är van att plugga mycket annars också och nu känner mig otillräcklig. Dom flesta andra är fyllda av energi efter ett lyckat jullov eller sommarlov eller whatever, medan jag har pluggat mig igenom även loven.... hmm, varför? Vet inte. 

För det andra behöver jag en axel att stötta mig på. Jag brukar vara den som alltid står upp med huvudet högt och fortsätter kämpa medan många andra redan skulle ha fallit. Jag är den som ofta finns (eller iallafall med alla mina krafter försöker finnas) där, och erbjuder en axel att luta sig mot. 

Bara för att jag kämpar och klarar mig igenom skit som skit med leendet på läpparna, betyder inte att jag inte skulle behöva en axel att stötta mig på. Och jag vill inte vara tyst om sånt. Alla behöver det ibland. Jag vill inte göra det mot mig själv, att sjunka i mörkret och inte låta andra hjälpa mig. För jag vet precis hur härlig människa jag är och hur mycket alla omkring mig egentligen vill hjälpa till. Ingen vet bara hur... 

Jag vill bara få det sagt. Vet inte ens varför. 
Kanske främst för att vara ärlig. För att berätta om att det inte är någon jävla fasad. Att le och va glad och ha roligt fast man kanske känner sig förkrossad innanför. Det hör till min natur, och jag tänker inte låta bli att le bara för att jag har en dålig dag. 

Jag har ingen kontroll, och det är antagligen vad som stör mig allra mest. 
Att ha en massa tentor som väntar, och att inte helt enkelt orka stiga upp för att gå till skolan en dag, för att man är så trött och kroppen säger ifrån. Jag vill inte heller bli förkyld nu. Så många gånger som jag kör mig in i väggen bara för att det "enda" sättet att vila är när man blivit förkyld. Not fair. 

Det är ärlig skit på G igen, men jag känner att denna världen håller på att bli så oärlig. Redan mina allra närmsta håller uppe en fasad som inte går att se eller komma igenom, bara för att samhället och livet har format situationen så. Jag orkar inte sånt. 


Enough. Nu tänker jag berätta nåt jävligt kul istället!

Jag gick med i fadderiet, i skolan. För att välkomna nya juriststudenter till deras studier och studieliv. 
Så jävla bra beslut. Tvekade och velade först väldigt länge, tänkte att jag blir fadder senare.... men vadå senare? Livet är nu. Så jävla bra beslut! 

Vi träffade nämligen våra fadderbarn igår. För det första har vi så bra fadder gäng. Nu när man lär känna människor under ytan, och blir närmare med de man tycker om att hänga med annars. 

Och alla våra fadderbarn alltså.... ALLA helt fantastiska. Fattar inte vad vi ens gjort för att förtjäna så bra bemötande. Alla var så trevliga och öppna från första början. Ingen instängdhet eller blyghet, men inget överröstande eller "jag vet bättre" heller! SÅ jävla bra. 

Kan inte ens förklara. Men känns bra att få vara fadder, och visa vägen för andra - såsom våra faddrar visade vägen för mig. (Vi vann hela skiten och var jätte ambitiösa under mitt år, bra minnen alltså!) 


Men ibland tar det krafter att vara glad. Fast man får så mycket energi! Det är intressant hur det funkar. Att trots att man får så mycket glädje och lycka och uppmärksamhet och allt vad en människa kan önska sig - så känner man sig så tom. Som att man har gett bort allt man har. Förstår inte. 

Tänker främst på fenomenet nu, att det blir så ofta när man har haft kul! Efter en fest, ett fantastiskt evenemang eller dylikt. Man känner sig så tom och ensam efteråt. Bara saknar tillbaka. 
Som tur får jag återvända till mina härliga fadder barn redan IMORGON! <3 TAGGA! 


Några låtar jag lyssnat på senaste tiden. 
Lite apatiskt deppiga men ändå fyllda med hopp:

V.22 -  Llojd 
Don't Panic - Coldplay 
Pyro - Kings of Leon 
Slow Dancing in a Burning Room - John Mayer
Älä jätä roikkuu - JVG (ja, senaste låtarna av dom är faktiskt bra producerade rent musikaliskt sett)