Vardagslugn

Som ni säkert har uppfattat både via bloggen och sociala medier är livet som juriststudent långt ifrån lugnt, snarare något av det mest hektiska man kan tänka sig i denna ålder. 
Det finns aldrig en stund då man med gott samvete kan ta det lugnt, utan dom stunder man chillar gör man för att hållas vid liv! 

I längden blir det dock väldigt tråkigt och enformigt att inte hinna göra i princip något på fritiden. Det kan också vara en orsak till att jag känt mig så nere, då jag vanligtvis gillar att göra tusen olika saker på en gång (minns tillbaka till våren jag tog studenten då det var både studentskrivningar till vilka jag läste om nätterna, för jag spelade musik om dagarna, släppte en radiosingel, gick på politiska möten var och varannan kväll osv osv). 
Nu har man inte tid till något annat utöver, knappt ens juridikstudierna.

Jag har balanserat det hela med att försöka trivas hemma. Laga god mat, titta på Netflix alldeles i lugn och ro, kollat på bilder och försökt läsa lite skönlitteratur också utöver all denna fackliga litteratur (som många gånger dessutom är förkastlig...)

Motioneringen har blivit lite vid sidan av på sistone, då skoldagarna (om man mot förmodan utöver själva plugget går på någon kvällsaktivitet - som alltid har med skolan att göra...) sträcker sig till allt från 10 till 14 timmar, innan jag är hemma alltså. 
Det känns lite segt att börja springa runt kvarteren mitt i natten då man knappt hunnit äta något på hela dagen... 

Har alltså försökt ta alla stunder här hemma som bara går att ta tillgodo. Numera hänger man på stan bara om man har några måsten att uträtta. Synd, att man knappt vill ringa sina kompisar för man inte har tid. 

Det jag vill säga är att man ändå alltid hittar utvägar och sätt att andas. Utbildningen ger en massa, t.ex. idag har jag lärt mig att förhandla i en arbetsrättslig tvist. 

För att inte gå i väggen har jag försökt att i så tidigt skede som möjligt uppmärksamma alla indikationer på det, t.ex. genom att stanna hemma en dag istället för att vara sjuk i två veckor. Genom att handla och laga mat någon dag innan tänkt, för att inte stå där med energiunderskott och få absolut ingenting gjort. 

Den viktigaste faktorn har varit sömnen. Ifall jag inte fått sova ordentligt har jag inte heller fått lika mycket gjort under dagen och plugg-tiden. Under den här kursen har man inte tid för misslyckade plugg-dagar, och jag investerar alltså hellre några timmar mera på sömn (även då jag skulle kunna plugga) för att få jobbet gjort mer effektivt. 

Tänk vilken back-to-basics lektion det kan bli av att plugga juridik, alldeles sjukt! :D 


Det jag återigen vill säga med detta inlägg är att jag för det första mår mycket bättre och har börjat ta mitt eget liv i mina egna händer. Jag ska inte behöva höra mig för ifall jag kan göra si och så om det handlar om alldeles vardagliga beslut som alla fattar varje dag. Ingen får dåligt samvete över att jag gör så som jag gör och valt att fatta mina egna beslut. 

Och att jag har börjat äta sallad!? Äntligen har vegetarianen blivit en äkta kanin. Och fyfan vad bra jag har mått sedan dess. Hur mättande kan inte en sallad vara om man äter en lätt sådan istället för att inte äta någonting mellan huvudmåltiderna!

Hälsningar,
en nöjd och stolt medborgare. 

En helg i skärgården

För cirka en månad sen fick jag blick på en långhelg i skolschemat och bokade genast flyg till Finland. Mamma skulle ut till sommarstugan samma helg med några av hennes kompisar, så det passade ju perfekt! 

Jag lovade vara kapten och chaufför, vilket resulterade i många gäspningar och hårda insatser på att försöka hållas vaken bakom ratten kring 23 tiden på kvällen, för att köra ca 100 km hem. Prick 12 timmar senare var jag ombord på ett flygplan över till ett till hem. 

Fortfarande är dock det hem som är mest hemma ute i skärgården, och mitt hjärta skär sig seriöst i tusen bitar för att jag måste "åka hemifrån" för ett över ett halvårs tid. Speciellt jobbigt känns det just detta år, då man verkligen har bott där en hel sommar. Men utöver det är skärgården och sommarstället där fortfarande det enda hemmet jag haft sedan jag var 0 år gammal. 

Nu gäller det att köra igång med vardagen på riktigt. Denna dag var inte en bra början, var så trött så måste bara nolla allt och fixa hemarbete såsom matlagning och tvätt. Det finns många saker här i livet just nu som jag känner att jag behöver ändra på, för att må så bra som möjligt. 

Har skrivit om det tidigare, att jag har känt mig ganska deppad eller vilsen och förvirrad denna första månad i Stockholm. Att det lev jag liver kanske inte handlar till 100% om mig, utan att jag mest bara finns här och för något/n annat/n. 

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska göra. Vad jag behöver ändra och ifall det behövs några mera drastiska förändringar. Jag vet förstås vissa grejer jag inte mår så bra av, men de är delar av en större helhet som är svår att överskåda och inte går att ändra bara sådär. Jag vill fortfarande ha kvar min ekonomiska trygghet och tänker inte ändra om på livet helt och hållet bara för att jag vill.

Men skärgårdshelger som denna skapar upphov till lite tankar och funderingar kring hur man egentligen vill leva sitt liv. Allt är inte möjligt, eller kostar i så fall mycket pengar, energi, vänskapsrelationer, karriärmöjligheter eller annat. T.ex. kan det vara svårt för mig just nu att bo i skärgården året runt fast jag jättegärna skulle vara på den platsen där både min kropp och själ mår bäst av att vara på.

Jag ser fasansfullt fram emot att springa i väggen (eller rättare sagt muren som denna kurs heter) i vinter igen bara för att jag håller på att plugga ihjäl mig. Det finns så himla mycket annat här i livet värt att leva för, än några skolböcker som inte tjänar så bra sällskap trots allt, och superbra vitsord som kanske inte blir till så stor nytta då man förhoppningsvis många gånger klarar sig med kompetens och karaktär. 

Det är dags att lära sig att det som står svart på vitt inte alltid är hela sanningen. 

Hittade världens mysigaste häst.

Sitter seriöst och gråter när jag ser på den här bilden.

Det handlar alltså om en kompis sköthäst. En lite större en! (Shire)

Morgonkaffe på havet med denna vy är ju ändå det bästa.
Värt att vakna lite tidigare än vanligt för!

Vi blev alltså genast vänner. Som ni ser <3

Som sagt: värt att vakna lite tidigare för!!!

Kapteeni kuittaa.

Dagmars källa/Källviken. Medan mamma och hennes väninnor plockade svamp
köttade jag i båten. Bästa stället att plugga på, under ett duntäcke och tusen filtar.

Fast sommaren kom tillbaka och jag övervägde
skarpt att byta om till bikini. 

Ända in på söndagskvällen värmde solen så man fick klä av sig både jacka och ylletröja.
Värt att köra några timmar bil mitt i natten för att få sitta här i lugn och ro och se solen gå ner. 

No words needed.

Hoppades på att blir väldigt klok bara av källans vatten, men har nog lite jobb kvar tror jag ://

Livsglädje

Ärligt sagt har jag mått rätt dåligt under en kort men intensiv period de senaste veckorna. 
Det kanske märks på bloggen, då det är hit jag hämtar mig för att skriva ur (då det är svårt att tonsätta låttexter utan gitarr, vågar alltså inte flyga med gitarren men ska få en tillfällig i bruk nu!) och reflektera över förändringar och även glada grejer haha.

Jag ska försöka hålla detta inlägg lite gladare, men det kommer antagligen vara precis lika flummigt och ogenomtänkt som alla andra inlägg! 
Ligger på sängen och skriver på min nya MacBook Air. Det kändes som att det var hög tid för att skaffa en ny och har ju tänkt på en Mac i flera år så unnade mig det äntligen! 
Hade för övrigt också en väldigt kul dag. Passade på att shoppa loss på IKEA. Hyresmamman och hennes syster hakade på första biten och de körde sedan hem datorn och en bokhylla (ja, juristprogrammet betyder helt enkelt allt för många böcker, behövde alltså köpa en till bokhylla!). Resten av dagen chillade jag med en kompis på IKEA och åkte sedan hem för att montera både bokhyllan och alla inställningar i nya datorn! Fick kämpa lite med @ tecknet t.ex. då den av nån anledning endast kommer fram då man trycker på alt + * tecknet... Tvåan har liksom helt glömts bort så det var ju lite kul haha, tips tas gärna emot om nån vet vad det beror på!

Men tillbaka till ämnet och bort från mina alltför sekulariserade levnadsvanor haha. 
Jag har alltså känt mig rätt deppig de senaste två veckorna fast det är en del jättekul saker som har hänt! Jag kan inte tillskriva det hela någon annan anledning än utbrändhet. Redan efter två veckors plugg. Vi hade ju verkligen en rivstart och behöver fortfarande tid på mig för att bara anpassa mig till den hårda takten igen. Fast jag pluggat hela sommarn och våren och vintern....
Aja. Har alltså fått ta några dagar ledigt nu som då för att helt enkelt låta hjärnan vila upp sig lite och samtidigt avvärja den förkylning som höll på att överta min kropp. Denna gång känns det som att jag lyckligtvis nog vann! Ett gott tecken är iallafall att jag orkade köra en 6 km löprunda (raskt gående/springande) med min hyresmamma igår :D 

Har börjat känna mig hemmastadd här nu, och glömt alla ångestfyllda tankar på att vilja bort. Det känns som att så många alltid vill bort därifrån dom e just nu i livet eller rent konkret, men att det inte blir desto bättre hur än man t.ex. flyttar eller springer undan för vissa jobbiga situationer. 
Jag tror det helt enkelt handlar om att återigen: kunna leva i nuet och se allt det fina man har.
Jag brukar ge mig några månader tid för att klara av att leva i nuet. Nuet är ett vidare komplex än många kan tro. Jag tror att det handlar om en långdragen process med en början, en höjdpunkt och ett slut. Precis som i livet överlag har man stunder då man får kämpa och se utveckling, stunder då det mesta bara löper för sig självt och coola saker händer och stunder då man går på tomgång och det händer absolut ingenting. Så tror jag även att det ter sig med det där eviga "nuet". Man väljer ett levnadssätt och förhållningssätt till livet och sitt jag, så händer det coola grejs och så behöver man lite tid att ta in allt och längta tillbaka för att maximera upplevelsen! 
Det handlar alltså främst om att hitta rätt tidscykel och synka ihop sitt dagliga liv med dessa ca några månaders processer som fortsätter om och om igen!
Det är bara en tanke jag fick, men kanske det är så...

Tydligen har bloggen blivit ett forum för att propagera mina galna tankar i haha :D 
Ha det bäst i varje fall!
T

Ruta ett

Här står man igen, i ruta ett. Lite förkyld och allmänt deppig. 
Synd att behöva backa så många steg varje gång man kommer framåt och har lite kul.
Men så är det.

Har några hektiska första veckor i Stockholm bakom, och lättare blir det inte med tanke på skolgången iallafall. Behöver verkligen tid på mig för att komma igång på allvar.

Konstaterade nyss att jag inte haft en enda ledig dag på ett år, om man vågar uttrycka sig i så radikala termer. Inget jullov, inget påsklov inget sommarlov. Alltid en tenta väntandes runt hörnet, och varje ledig stund av min "fritid" går åt att om inte läsa så åtminstone tänka på plugg i det undermedvetna.

Ett ständigt borde. Borde läsa, borde ta det lugnt, borde det och borde det. 

Vi har en jobbig kurs nu alltså, så sa dom om den förra också men det var bara väggen. Nu kommer muren. Och det känns bokstavligen i benmärgen. Som en mur man inte ens ser toppen på än.
Lite som vågorna på Bali när man desperat försökte "surfa". Man bara tittade upp och kände sig liten Fattade att man aldrig kommer komma över vågen, men det gick iallafall att paddla rakt igenom. Fast man hann ju aldrig riktigt upp på brädan igen innan nästa våg infann sig. 


Det finns mycket jag behöver tänka igenom just nu. Många frågor jag inte har några svar på. Och det är bara jag som kan ge dessa svar, så det jag helst av allt saknar är lite tid att bara tänka över mitt liv. Ta reda på vad jag vill. 

Det har jag sagt i ett halvår nu, men jag får inte riktigt någon klarhet i vad det är som är på tok. I det stora hela taget är ju allt jätte jätte bra. Kanske därför jag behöver lite nya utmaningar? 

Det enda jag vet är att jag behöver trappa ner. Fokusera på det jag verkligen vill. Man kan hantera 1-3 delområden i livet, inte mer än så, och det har jag verkligen märkt. Nu gäller bara att göra något åt saken. Våga säga nej och verkligen släppa loss totalt. Inte hänga kvar på andras vilkor som inte gynnar en själv längre. Och kanske inte heller tänka så jävla långsiktigt helatiden. Hellre uttröna vad som verkligen känns bra just här och nu.

Jag såg en quote häromdan som löd: "Enough is never enough". 
Det kändes så rätt. Att se någon annan upphöja detta inre mantra till ett allmänt okej. 
Det är kanske ett personlighetsdrag jag inte är mest stolt över. Trots att det finns många som avundas det, ambitionen. Det kändes helt enkelt så bra att acceptera det. Leva upp till det för fullt tills man hittar en annan, sannare sanning. 

Kanske jag behöver ta mig ut, istället för att trappa ner. Kanske jag bara behöver lite mera plats för nyfikenhet. W A N D E R L U S T. Acceptera den jag är och alla sätt jag har och bara vända om det till något bra.

Visst leder denna oändliga ambition till stress och elände. Men tänk vad fint att alltid försöka sitt bästa, att alltid se det man kan förbättra. Att alltid försöka vara en lite bättre människa än igår. Tänk vad allt man kan göra bara med hjälp av den egenskapen. Tänk vad fint!