I förrgår slogs jag äntligen av tanken. Ja, livet händer faktiskt här och nu.
Ett år har flytt förbi, och det känns somom jag levt ett olevt liv, på grund av den tomhet som resulterar ett icke vågande.
Faktum är att jag gjort mina största val, och lärt mig så mycket om livet, under senaste året, att bara livet och den rådande samkulturen kan uppnå det samma.
Snart sjutton år. Man strävar bara till högre. Jag väntar bara på att vara aderton, som mina flesta vänner.
Men sen då? Vad händer efter att jag är aderton? Jag får köra bil, dricka alkohol lagligt och kommer in i baren. Och så en massa ansvar.
Efter det är också jag en av de äldre. Vem övertar rollen som mina "storasyskon" då?
Så efter närmare åtanke, tror jag att jag behåller mig till sjutton så länge det går. Glatt och stolt.
Hellre en sjuttonåring i de vuxnas sällskap, än en tjugoåring som ännu inte lärt sig leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar