Våga

Har vågat mig på Instagram.

Jag vet inte varför, men jag är skygg för allt detdär. Att helatiden berätta var jag är, vad jag gör och framförallt lägga upp bilder på mig själv! (Vad är det för fasoner? Intalar mitt 40-åriga jag mig själv) Redan att publicera mitt eget namn känns som mycket.
Ja hej på er, bara så ni vet så heter jag Tove, om inte ni redan listat ut.

Jag vet att det för det mesta är vänner, kompisar och bekanta man delar en gemensam värld med på sociala medier, men ibland känns de okända främlingarna nästan tryggare.

I riktiga livet kan jag vara hur öppen som helst inför nya bekantskaper. Men jag har konstaterat att i riktiga livet.. är ganska sällan.
Gäller väl bara att moderniseras.

Och så med har jag alltså börjat ta emot nya utmaningar! (Såsom jag lovade någon vecka sen).
....
Jag har börjat lära känna nytt folk, eller blivit närmare vän med från förut bekanta. (=socialisera)
....
Jag har öppnat min värld för ungdomen, och inte ständigt sprungit undan den.
....
Jag har prövat nya klädkombinationer, sådana som på första anblicken absolut inte hör ihop. De har blivit mina favoritkläder.
.....
Jag har börjat avslöja mera om mig själv, här i bloggen, och också börjat skriva sångerna i jag-form.
.....
Jag har skaffat instagram och blivit allmänt mottagligare för livet.

Det går alltså fint kan man säga.
Och denna gång vill jag inte följa dethär med ett men. Det finns många m(ä)en i världen.
Alltid behöver dom inte stämma, alltid behövs dom inte ens.

Idag tänker jag vara fri från alla "men" och "tänk om"!