Tröttnar på allt

Sist och slutligen tröttnar man på det mesta. Det gör jag i allafall.
Speciellt mycket tröttnar jag på att vila. Jag sprang redan en svettig länk på morgonen, men hur jag än springer får jag inte avruskad den inpyrda tröttheten som yttrar sig med rastlöshet.

Då blir jag för en gångs skull arg. Jag blir sur på precis allt och alla. Men det visar jag inte. För jag springer ur mig min ilska innan den hinner ta övertag (jag springer trots allt ändå bara undan det lilla onda som världen bör handla med). Jag får nog springa ett otal gånger runt denna ö, innan min själ kommer få ro. I så fall kommer det knappt finnas något kvar utav kroppen. Måste nog bara hitta en broms helt enkelt.
T