Prestationsångest

Vadå prestationsångest tyckte ja mig höra någon säga.
..prestationsångest, va? Har du aldrig känt prestationsångest?

Det har jag iallafall.

Senaste veckan har jag lagt märke till det dessutom.
Senaste veckan har jag för första gången skrivit en fyra i ett prov.
Och må gudarna veta att jag gjorde det med mening och allt.
Prestationsångest? Har du någonsin känt prestationsångest? Va?... osv.

Istället för att skriva upp de rätta svaren på matematiksuppgifterna, som sanneligen också var svåra, och mitt huvud sannerligen fullt av det som inte räknas till matematik, skrev jag en sångtext.

Läraren log rart :)
(Vadå högre krav i finska skolor än i finlandssvenska? Skönt, säger inte det.)

Visst är det ju så att samhället vi lever i utsätter en massa krav på speciellt de unga. Många gånger också helt onödiga krav.

Så finns det ju dom som sätter krav på sig själv, onödigt höga krav.
Går helatiden på högvarv för prestationernas skull. Vad skulle man inte göra för...
För vadå?
För vem då?
För vilket skäl?

Leder den onödiga stressen och alla vakna nätterna, all burn out och all den tid man låter bli att leva... Leder den någonstans?

Iallafall har jag inte tänkt ta risken att leva ett oanvänt liv i väntan på att prestationerna någon vacker, eller kanske mindre vacker dag ska leda till något gott. Något väldigt fint, som man kanske inte ens är nöjd med sen mera.

Iallafall tänker jag leva mitt liv nu. Nu när trafikljusen står gröna och solen högt uppe på himlen. Nu!