Funderar

Funderar på livets gång.
Med öppen mun och hakan hängande frågar jag hur det såhär gick till.
Hur några så små saker blev så stora, krympe i kylan igen, och hur allt plötsligt känns lika värdelöst som en bluff.
Nej, nu ställde jag mig själv inför en bluff, för sådär är det inte riktigt heller.
Nu känns stunden och livet tydligare än någonsin, gäller bara att själv hoppa på kärran som leder till "någonstans". Det gäller att hoppa på kärran som berättar de nyheter som livet hämtar med sig. Varför kallas nyheter annars så, om de inte vore nya?

Tvivlar på att jag klarar denna dag hemma utan att drunkna i förskjutna arbeten.
Arbeten som inte pga känslostormar har utförts i den tid som kallas förberedning. För utan förberedning får man göra dubbelt så mycket jobb. Utan förberedning får man dubbelt loss utav livet.

Kunde dränka mig i kaffe, eller främst bara kulturen den för med sig. Men är förståndig nog att låta bli.

Kunde tala ihjäl mig bara för att jag har sparat på mina ord så länge, men är förståndig nog att skriva ner hälften istället.

Kunde sitta vid skrivbordet tills min nacke har knakat ihop och huvudvärken sprängt hjärnan, men är FÖR EN GÅNGS SKULL förståndig nog att vila både nacke och hjärna under täcket emellanåt.

Hoppas ni sparats från den sortens onödiga stress som jag bär på mig. Hoppas ni också kan inse att livet inte alltid är så allvarligt som det verkar.
Skratt har ännu inte fällt någon, vad jag vet.
Ha en bra torsdagskväll! :)