Mössan på huvu.

Attityd. 
Jag har inget att förlora, förutom ett oanvänt liv.
Är det värt risken?
Jo! 

Det har snöat hela dagen, och mina magmuskler kniper ljuvligt.
Det är springande och inneträning som gäller dagarna in, dagarna ut.

Har skrivit upp låttexter hela dagen, kunde annars också börja skriva upp dom på datan,
bara för att hålla bättre koll bland alla råddiga papper.

Jag har fått en vana att leva i en allt ostädigare bubbla.
Mitt disciplin har jag hållit uppe, men lite måste man lossa taget.
Har mått bra av det.

Har börjat bära mössa allt mer.
En röd, alldeles för stor, självstickad mössa.
Den bär på attityd, den bär på mig.

Har steg för steg kommit närmare mina mål.
Har lärt mig sluta ta imot nåt jag inte tål.
Har börjat fundera över sakers värdighet.
Inte världsliga sakers, utan livets kärlek.

Frida Andersson har kommit ut med sin nya skiva, (Bruce snart oxå!!)
väntar på att hitta en i butiken.
Saknar efter nya kameran jag funderade över,
varje gång jag tar en bild och äsch nu vill jag helatiden få allt och rimma!
Såsom i en vacker och tät dimma.

Borde jag nu bara gå till sängs,
och skriva sånger.
För att känna mig glad.
Snart, och så många gånger.

Aj, men snart är inte nu.

OBS! Jag har kommit över fund om..
Att för att leva i stunden, måste man ju..
Sakna det gamla (för att veta vad man gillar och önskar).
Och sträva till att komma bort varifrån man är,
för att veta vart man är påväg.. 
För i fakto så rör vi ju oss helatiden, på sätt eller annat.
Annars finns det ju inten idé med nåt! 

Huhuu, ha de bra! :)